Så fort hösten börjar bli lite för mörk och dagarna lite för otympliga för att orka stiga upp så kan man tänka på Kalleponken. Kanske världens mest lillgamla och deprimerade karaktär. Han är bäst. Tur att jag har det på DVD. SKa KiKa Nu.
(samtidigt som jag pluggar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar