Visst känns det fint nu Hurricane?

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev sist. Jag har då varit i London i fyra dagar, vet inte var jag ska börja. Jag orkar inte skriva så mycket om det heller. Men det var en helt klart lyckad resa och väldigt fint att få lite nya perspektiv på saker och ting. jag lärde mig en hel del om mig själv och kan verkligen se kontraster mot vem jag var när jag var yngre och vem jag är idag. Det är ganska stor skillnad vad bara ett par år kan göra. Jag tror jag sa till någon för ett tag sedan att jag inte är så förtjust i nätter längre. Jag har förvandlats från en jaga lycka bakom varje gatlykta till att vara en riktig morgon och dagmänniska. Det finns få stunder som är så härliga som när man tagit sig upp ur sängen och har hela dagen framför sig och känna att det inte finns några hinder. Jag upptäckte det extremt mycket när jag var i London, det är inte samma charm att rangla hem klockan fem, det är inte lika inspirerande nu som 2005 om ni minns, för att få in lite Winnerbäck också. Men resan var lyckad och jag kan absolut tänka mig att åka dit igen, fantastisk stad. Jaha, idag var alltså första dagen tillbaka i Sverige. Den började med en katastrofnatt där jag vaknade ett antal gånger med ont i halsen. Sedan tog jag mig ut till skolan där jag jobbar, körde en lektion sedan vidare till nästa uppgift. Ikväll har jag alltså föreläst för 22 vuxna personer om ledarskap. Fantastiskt roligt, det är allt jag har att säga. Får ni chansen ta den bara, tre timmar tog det totalt och då var det lite praktiska moment inlagda också. Det är här jag ser den stora skillnaden mellan hur jag har varit och hur jag är. Även om jag fortfarande famlar lite i mörkret då och då så känns det som om jag har en jäkligt stabil grund, jag vet knappt vad jag skriver för tillfället. Men om jag ska avsluta det här med något så får det bli ingenting är farligt om man har en eld som brinner så följ era drömmar och elda sönder denna vinter och häll tändvätska på sommarn. Ibland är det för jäkla kul att leva.