Mamma är säkert nöjd

Har ni någonsin tänkt på hur sjukt jävla deprimerande texter Lars Winnerbäck skriver? Jag tror inte folk inser hur cynisk och bitter denna man verkligen är. Jag gjorde i alla fall inte det när jag var yngre, men det var för att jag kollade på vilka som gillade Lars Winnerbäck och hur de var. Jag har dock lärt mig att inte döma boken efter omslaget. Jag tycker ju att bitterhet och cynism är bland det bästa som finns i människor och helst ska den vara uttalad och korkad.

Remember all the movies, Terry, we'd go see, Trying to learn how to walk like heroes we thought we had to be

Fy fan vad överlägset bäst han är.





And after all this time to find we're just like all the rest

Somewhere in my heart

Så fort hösten börjar bli lite för mörk och dagarna lite för otympliga för att orka stiga upp så kan man tänka på Kalleponken. Kanske världens mest lillgamla och deprimerade karaktär. Han är bäst. Tur att jag har det på DVD. SKa KiKa Nu.




(samtidigt som jag pluggar)

How does it feel tonight when all the footsteps that you dream to leave only makes you afraid?

Tänkte skriva ett inlägg nu. Läste för ett tag sen en forskningsartikel om genus och idrott eller jag läser ungefär en så fort jag hinner, för det är något som inte stämmer, jag vet inte vad men det finns ett hål och ett samband någonstans. Hur som helst hade de i denna artikel gjort en undersökning bland några skolor i England med syfte att se vad barnen ansåg vara maskulina respektive feminina idrotter. Som vanligt så är det estetiska idrotter som dominerar bland åskådares syn på vad en feminin idrott är. Jag skulle säkert gjort detsamma om jag fick frågan. Det orkar jag inte ens diskutera. Men så här skrev jag en gång i tiden angående detta.

"Det är svårt att peka ut typiska kvinnliga eller manliga sporter på grund av att linjerna mellan manligt och kvinnligt börjar mer och mer suddas ut. Men det finns alltid den enkla vägen och peka ut maskulinitet och femininitet baserad på historiska värden, där männen var krigare och kvinnorna inte verkde ha mycket inflytande på de som styrde samhället. Deras primära mål var kanske att se så bra ut som möjligt för att göra männen mer framgångsrika. Om man ser till dessa värderingar tenderar de maskulina idrotter att vara boxning, brottning, ishockey, tyngdlyftning etc. och de mer feminina idrotterna tenderar att vara gymnastik, beachvolleyboll, konståkning, dans etc.
De maskulina sporter är ofta de som verkar innehålla mycket kraft och muskler, samt mycket kroppskontakt. Man hör ofta sportkommentatorer säga att till exempel ”hockey är en fysisk sport och du måste vara en man för att kunna spela det, det är ingen sport för pojkar”. Jag gissar att det åtminstone är en sport som deltagare och åskådare ser det som en maskulin sport. En annan manlig idrott är brottning som har utvecklats till en sport under flera decennier. Brottningen började som en övning för militären i Persien vilket gjorde att endast män fick deltaga och det gjorde även simmning i början av 900- talet, dock verkar inte simning idag klassas som en manssport i samma utsträckning som brottning. Detta möjligen beroende på avsaknaden av kroppskontakt.
De feminina sporterna är mer av estetiskt typ, där teknik och balans spelar en större roll. Därmed skulle till exempel dans, gymnastik, beachvolleyboll etc anses vara mer feminina idrotter.
Många av de historiska värderingarna på kvinnor verkar finnas även år 2011. Det måste vara svårt att vara en kvinna som försöker göra något av sig själv i den mansdominerande värld som idrott fortfarande är. Det finns alltid dubbla budskap från samhället. Tidningarna försöker alltid att vända ett bra resultat av en kvinna till något mer. Parallellerna mellan könsstereotyper är för vida idag, medan normen för vad som är manligt respektive kvinnligt börjar suddas ut."


För att återkoppla till artikeln. När man är 6 år anser jag att man inte ska kunna pricka in dessa värderingar. Man ska vara så pass oförstörd att man inte lägger märke till detta, så var det inte i den forskningsartikeln jag läste. Utan barnen hade redan socialiserats in i dessa värderingar. Här har jag alltså min tanke på c-uppsats som jag presenterar exklusivt idag. Jag funderar på att göra en liknande studie i Sverige, jag har bara inte bestämt hur jag ska utforma den. Jag tror att det behövs en sån här studie för att medvetandegöra att jämställdhetsarbete är allas ansvar hela tiden, annars får andra dra så tunga lass för att försöka göra människor normala. Ett sätt jag funderar på att göra det är att åka på en roadtripp runt i sverige från norr till söder och göra en enkätundersökning. Jaja, tankarna finns det är alltid början.

Like the summer falls and the winter grows

Jag vet inte vad jag ska säga om mitt föregående inlägg, ta det hur ni vill. Det var inte riktigt meningen att vara så bitter, men ibland måste även sådana känslor kanaliseras ut. Vet inte vad jag håller på med egentligen, allt är rätt bra ändå. Det handlar bara om mindset och selektiv perception, jag vet ju det ändå och ibland känns det bra att slå bort tankar. Det var som sagt så The ladder to heaven bloggen kom till en gång i tiden. Roligt förövrigt hur nästintill alla mina "nu ska jag skjuta knäna av mig" inlägg på den bloggen har gjorts av olika kända svenska komiker med exakt samma tvist som jag hade. Såg på Özz Nujen när han var med på Robins och pratade om invandrare och Sverigedemokraterna och använde exakt samma punch som jag hade i ett av mina inlägg som var skrivet 2 år innan detta. Jag kanske borde ha blivit ståupp komiker med samma skämt som Magnus Betner som även han har ungefär samma puncher som jag hade på den bloggen. Den bloggen hade ungefär 7 läsare om dagen, vilket jag tycker är bra, denna har något fler men det gör inget. Jag skriver hellre utelämnande för ett fåtal personer än skit för en stor skara, jag vet inte varför. Jag tycker om att skriva och imorgon har jag planer på att bjuda på något spektakulärt för den som orkar vänta med andra ord, jag hoppas i alla fall att jag kommer hinna skriva.

Jag står givakt med min rygg rak och tar 400 slag

Jaha, då går man hem idag från skolan och tar en sväng om in till nordstan för att handla en vinterjacka. Det första som sker när jag kommer in i nordstan är att jag ser två 14 åriga pojkar stå och puckla på varandra rätt brutalt lite längre in. Det har liksom bildats någon slags ring där de står i mitten och människor går i omvägar runt dom, män i kostym och välklädda kvinnor går alltså runt två pojkar som slår varandra. Jag blir matt. Själv ger jag mig in och särar på barnen som är rätt förbannade på varandra, lugnar ner de och sen får de prata med varandra. Jag vet inte varför men det känns som det alltid är jag. Minns en gång när jag var 17 år kanske och var ute och promenerade hemma i Ludvika med en vän och en klunga barn cyklade runt, rätt vad det var så råkade en unge köra rakt in i en annan som stupade rakt i asfalten och började blöda. Ingen vuxen som tog nåt ansvar så jag tog ungen och bar hem han där han bodde. Likaså en sommar när min lillebror, jag och några kompisar lekte, då var jag kanske 13 år och min lillebror skar upp foten rätt rejält mot ett elskåp och den kompisens farsa som vi var hos typ skickar ut en servett för att stoppa blödningen. Den här gången hade jag en äldre vän med mig som kunde bära hem min bror, det är genom sånna här händelser som mitt förtroende för vuxna försvunnit. Det är inte nog med att de har fel i nästintill allt de säger, de flesta är dessutom helt inkompetenta. Eller har jag bara haft otur? Var fan är alla andras ryggrader? Pojkar som slåss och man tittar på, sen sitter man hemma med en kopp te och tycker att samhället blivit så cyniskt. Ja, du kanske är en del av detta förfall, självinsikt och reflektionsförmåga som en fem åring. Allt är så enkelt om man går runt med inställningen att någon annan kan ta ansvar, jävla social loafing samhälle, ta lite ansvar. Jag blir så matt och jag är redan matt. Jag går runt i någon slags gråzon just nu så jag börjar känna igen ansiktet i spegeln i alla fall. Jag tänkte väl allt var för bra, som ett olyckligt skämt.

Jag stod ensam kvar i dörren
Såg på regnet utanför
Nån annan snurrar hjulet
Och fortsätt vara nöjd
Men jag väntar inte längre
På min tur att bli kastad
Jag hoppar av vid nästa stopp
Min längtan har inte dött


Så jävla bra låt

För varje andetag sjunker kniven längre in i ryggen

Vm i att hålla färgen

Förstår inte vad vissa håller på med. Referensmakt vad är det? Jo, det är när andra personer ser upp till någon annans egenskaper och beundrar denna personen. Hur funkar det här när någon tror att den har en referensmakt men inte besitter den? Ja, man blir rätt förbannad över den andra personens ignorans. Jag trodde inte att människor som är sopor försökte använda sig av referensmakt, trodde inte ens det var möjligt, men har blivit motbevisad. Det är fan lustigt när man tänker efter. Det är bara patetiskt och helt värdelös empatiförmåga. Jag blir bara schack och matt. Jag tror alla som läser det här inlägget känner igen sig för de finns överallt. Kom ihåg att makt existerar överallt men är helt ofarlig om man kan hantera den.

Tänk så många broar jag bränt

Jaha, då var ännu en vecka till ända. Jag tycker inte om att skriva så egentligen det ger mig lite ångest och det har jag tillräckligt men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Hösten gör mig väldigt ambivalent, vissa stunder är man skitglad medan andra stunder vill man bara gå och lägga sig. Jag antar att detta återfinns hos de flesta människorna för så är det nog, det är inte alltid party att vakna. Jaja, tänk att det finns människor som är så fruktansvärt lika mig de är få men de finns, bra och fina människor. Tänk.





Minns du Ismael?
Jag är din Ismael.

När man är över 15 vårar finns inga känslor kvar

Så vacker, Dan Andersson, Sveriges bästa poet. Tranströmer skitnödigt-trams.

My hometown

Jag vet inte varför jag skriver att jag ska ta uppehåll, jag kan ju inte det. Såg att de sålde glögg i affären. Älskar glögg. Men det finns ett ställe på jorden där glögg befinner får en synergieffekt. Det är när man befinner sig i Ludvikas ishall och tittar på hockey. Det finns ingenstans på denna jord som glögg är lika gott som just då. En kopp glögg och 5 bananaskids i pausen nere i kafé pucken där man lyssna på de gamla gubbarna som analyserar matchen. Där i kaféet hänger även mitt namn på en tavla då jag som 13 åring fick priset som föreningens bästa lagspelare, så det är väl kanske ingen hemlighet att jag älskar såna här saker. Jag pratar nästintill dagligen om hur viktigt det är att skapa en medveten kultur kring föreningar, men det verkar finnas någon slags tanke om att detta fenomen kommer komma av sig självt, vilket jag då inte tror på. Det är det här jag menar måste finnas kring lag. Det måste finnas en 22 årig grabb som skriver blogginlägg 7 år efter han spelat sin sista hockeymatch i föreningen som sitter och säger att det finns en synergieffekt i glögg som kan uppnås i en ishall i en sketen stad någonstans i dalarna. Habitus kanske? Ja, kanske ett helt annat habitus, ett så mycket renare och finare idrottshabitus.

Är sjuk har trots det varit effektiv idag. Nu ska jag lägga mig och sova.

You know hearts these days are so cheap

Mår dåligt idag. Har ont i halsen och är trött. Har blivit skitdålig på att blogga också. En vacker dag försvinner denna blogg också, Everythings dies baby that's a fact, but maybe everything that dies someday comes back. Jag går inte på någon uttalad paus men jag vet inte hur mycket jag orkar blogga och vad jag har att säga längre. Hösten har tillslut bitit sig fast vid mig.




But I'll meet you someday on lovers lane

Jag glömmer att vi glömt allt om varann

Så börjar ytterligare en vecka gå mot sitt öde. I mataffärerna börjar de rusta för jul och musten är redan klar för försäljning. Livet rasar på i så snabb takt att jag knappt klarar av att hinna med och om några månader är julen år 2011 redan ett minne blott.
Nästa vecka kommer vara en intensiv vecka som aldrig förr. Jobba två dagar, 3 matcher samt skriva klart minst en skoluppgift lägg därtill några föreläsningar och vi är game. Men efter denna vecka lugnar det ner sig en aning vilket ska bli ganska skönt. Funderar på att åka hem till Ludvika om två veckor sen åker jag till Danmark om 4 veckor sen Borås veckan efter, eller så var det tvärsom Borås och sen Danmark. Jaja, vi får la se. Har varit ledig nu några dagar, var ute i fredags med alex, jocke och emma. Trevligt var det. Sen i lördags såg vi fotboll på O'learys där Liverpool fick ett oavgjort resultat mot United. Trevligt det också och världens godaste Bobby Orr burgare åt jag. Får bli fler gånger.
Idag har jag varit utan ork borde ha gjort något men har mest städat och gjort en förbaskat god kycklingsallad som jag kan äta resten av veckan om jag behöver. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske lyssna på Kent.

Such things I do just to make myself more attractive to you, have I failed?

Tänkte skriva om detta fenomet International suit up day som tydligen pågår idag. Själv har jag inte suit up för det stämmer inte överens med den person jag vill vara. Här ser ni va, vad skrev jag? Den person jag vill vara. Ja, jag tror ju på den här stolliga tanken att man kan välja vem man vill vara så länge man är tillräckligt medvetande om sig själv.
Ja, hur som helst såg fyra killar idag som gick i kostym i skolan (inte i min klass, där går vi i träningsoveraller och tuggar tobak), förutom en av dessa killar som gick i kavaj och jeans. På en sekund får man en tydlig bild om vem han är i gruppen, speciellt jag som älskar att jobba med just grupper. Han är den här killen som inte riktigt litar på de andra, han som tror att de andra kanske driver lite med honom, han kanske inte har fått samma information om detta som de andra som varit mer pådrivande i projektet att alla ska ha kostym på sig denna dag. Med alla dessa tankar drivande i hans huvud när han vakna gjorde han en blixtanalys om hur läget var. Skulle han skicka ett sms till någon och höra om det verkligen var så att de skulle ta på sig sina kostymer. Nej, det kunde han ju inte, för det finns risk att då blir han den utstötta på grund av sin dumhet. Skulle han chansa och dra på sig kostymen och hoppas på att de andra också hade sina. Men tanken att vara ensam om att ha kostym hela dagen i skolan på grund av något dumt skämt skulle hänga kvar resten av skoltiden om han gjorde det. Därför safeade han och tog kavaj och jeans på så sätt kunde han liksom komma lättare undan även om risken fanns att han skulle behöva gå med skjorta och kavaj resten av livet och jag är lovar att ungefär liknande tankar har gått i de andra pojkarnas huvud denna morgon men de körde ändå. Människor är de största flockdjuren som existerar, tror ni mig inte så kan ni göra ett enkelt test. När ni är en grupp människor ställ er på ett torg och så kommer fler människor komma. Eller på sommaren när man kanske dricker vin i en park och helt plötsligt kommer det fler grupper som sätter sig i närheten trots att parken är gigantisk. Jag tror att i alla sociala kontexter man befinner sig i så finns det två strategier som människor har undermedvetet, den ena kan vi kalla WIN strategin. Denna strategi handlar om att man kanske vågar riskera lite extra för att vinna något extra. Den andra kan vi kalla för status qou strategi, vilket handlar om att man inte riskerar att varken förlora eller vinna, man är bara rätt nöjd med att få vara det är också denna strategi jag tror de flesta har. För visst är det väl så oavsett vad det är det handlar om är vi alltid lite obekväma att stå där ensamma och försvara oss för vilka vi är och vad vi tror på. Det finns saker jag lärt mig genom åren och det är att det finns inget bättre än att få en komplimang för vem man är, så länge komplimangen känns ärlig. Vänder vi då på myntet så finns det inget värre än att få kritik för vem man är och för att koppla samman detta med inledningen så är det just vad människor alltid tenderar till att göra, förstår vi inte så sågar vi och vi sågar tills grenen går av och kanske till och med aldrig växer igen och vad har vi då tjänat i slutändan?




En del inlägg tenderar till att bli så jäkla långa att jag inte vet om de hänger ihop och jag orkar aldrig läsa det jag skriver så funkar det så funkar det.

En gammal favorit

Time makes you balder and even children gets older and I'm getting older too

Idag har jag jobbat. Fick höra att jag var en aktiv ung man, men tycker att myntet har två sidor, det kan ju också vara så att alla andra är jävligt inaktiva. Jobbar ett nästintill värdelöst pass på måndagar men jag gör inte saker för pengar (än så länge, då menar jag att pengar inte är det jag tänker på ett dugg när jag utför ett arbete), jag gör saker för personlig utveckling så det gör inte så mycket. Imorgon däremot är det fulldag som gäller. Men för att återgå till idag så har jag först åkt spårvagn ut till stället jag jobbar på tar ca 40 min, sedan tillbaka, sedan ut till träningen några timmar senare som ligger ungefär på samma ställe som jag jobbar på. Med andra ord har jag spenderat rätt mycket tid på spårvagnen idag, men det gör inte så där jättemycket, kan faktiskt tycka att det är relativt gemytligt att sitta med sin kaffe och sin ipad och lyssna på folk. Ja, jag tycker om att smyglyssna på folk för de är så roliga i sina åsikter. En ung man idag diskuterade lärarprogram och statusen bland landets lärare med slutsatsen att det var bra att höja statusen på svenska lärare. Jag ska inte skriva något om detta för jag orkar inte just nu, men folk kan ha sånna roliga diskussioner på vagnen. Jag antar att jag fått denna fascination från min mor vars favoritsysselsättning är att stå i kö. Jaja, imorgon är det som sagt fulldag men har en ledig kväll åtminstånde, då kanske man ska passa på och lägga sig i söffa, hälla upp ett stort glas pepsi, poppa popcorn och kika på en bra film, ja så får det nog bli för imorgon är en annan dag. NU ska jag sova, godnatt och hej då eller höj som man säger i Ludvika.

Välkommen, välkommen hit vem du än är, var du än är

Skriv ett hej om du vill, är trevligt med lite artighet och hälsningsfraser ibland. Ska skriva ett riktigt inlägg snart igen, kommer troligtvis imorgon eller ikväll.

There is a light that never goes out

Skänkte precis pengar till bröstcancer forskning. Men jag hävdar fortfarande att det är upp till varje individ att bestämma vad den ska göra med sina pengar, man är inte bättre bara för att man skänker pengar, har faddrar, räddar utrotningshotade djur osv. Det enda det visar är att man har insynen över att man har för mycket pengar. Det ska vara lika okej att skänka pengar som att inte göra det. Det finns alltid bakomliggande faktorer varför människor ger till välgörenhet eller inte ger till välgörenhet. Det finns alltid anledningar till varför människor beter sig på ett visst sätt och att säga att något är bättre än något annat är att säga att vissa liv är mer anständiga än andra och det tror jag helt enkelt inte på.


Nu när det är oktober och bröstcancer awareness så tycker jag man kan kika in south parks prisbelönta avsnitt om just breast cancer awareness, säsong 12 episode 9



Köpte även en cool Moby Dick t-shirt också. Jag vet lite nördigt men vafan.

Sit down, sit down, sit down next to me

Jaha, vad har jag gjort idag. Eller ska jag säga så här? Ba, är ledig fram till måndag. You heard me. Idag har jag varit i skolan från 9-15 och haft teamledarskap, ingen rolig kurs men uppgifterna verkar rätt okej så det är bara att göra som Ingemar Stenmark och hålla tungan rätt i mun. Jag minns när jag började på detta program. Men först ett sidospår. De uppmärksamma läsarna har kanske märkt att jag alltid undviker att skriva ut namn på saker jag gör eller jobbar med risk för att folk ska googla och hitta denna blogg. Jag tycker inte om att stå i fokus för saker som jag inte bryr mig i. Jag bryr mig inte om denna blogg, jag bryr mig inte om twitter och jag bryr mig inte om facebook. Jag har dessa saker snarare för att jag tycker det är intressant att se min egna förändring, som sagt jag har ju haft tre bloggar på lika många år och facebook är jag nog den flitigaste "gilla" mina egna uppdateringar personen som finns. Jag menar om inte jag gillar de så skulle jag väl inte uppdatera det, jag är ingen hipster eller jag försöker i alla fall inte vara det. Nu orkar jag inte göra det längre alltså "gilla" mina egna statusar (börjar bli gammal och trött), men jag är ju mycket för egenutveckling som kanske en del har greppat vid det här laget.
Hur som helst så hade jag tänkt skriva några rader om hur jag minns att det var när jag började detta program. Allt jag hörde det första halvåret var blåvitt har gjort det och frölunda har gjort så. Den vanligaste frågan varje morgon var typ "såg du matchen igår?", jag som typ inte kollat på idrott på 2 år ba match? "ja, du vet Zaragoza mot Real Betis" (två bottenlag i spanska ligan). Nej, gjorde du, slängde du bort 90 minuter av ditt liv på att se på skit? Själv satt jag nästan varje dag på ett öl-hak och var bitter för att ingenting ville gå vägen (jag skriver alltför ofta om hur bitter jag var förr va?). Nu 2 år senare kan jag tycka att det finns en sån charm och jag vet inte men jag tror att det har försvunnit lite nu när vi känner varandra lite bättre, eller så har jag bara blivit bättre på att skala bort det. Jag vet dock att jag kommer sakna mina klasskamrater i sommar när detta är historia.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Sitter och tänker lite på dikter och kom och tänka på en dikt i Hamlet som jag endast kan referera till. Det är Hamlet som säger det till Ophelia och det är himlans vackert. Kan som sagt inte citera ordagrant men ungefär så här (det är mycket möjligt att detta inte alls stämmer överens med vad som är skrivet i Hamlet men det är så här jag minns det, det är trots allt ett par år sen jag läste den):

Don't believe that the stars are shining,
Don't believe that the sun will set tonight,
Don't even believe that the truth is true
But believe that I love you


Och sen råkade jag snubbla in i den gamla svenska klassikern "Du är så (yeah, yeah, wow, wow)". Där Martin nu försöker visa sin kärlek till en flicka. Då skriver han såhär.

Du är flickan i reklamen
Som har tagit charmexamen
Tv-Shop är så på riktigt
Det du säger är så viktigt

Och du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Du är så


Punkt

du är snart där

Vad ska jag skriva? Det var ett tag sen jag skrev något vettigt, men nu ska jag försöka igen. Idag har jag jobbat från 8.30 till 16.00 och vagnen gick hemifrån klockan 07.14 så det var bara att ta på blåstället och sätta igång. Jag brukar ju skriva om min tanke om att det måste synas att du gör det du tycker om. Det ska baske mig nästan slå gnistor omkring dig och tacksamhet ska infinna sig för att just du får äran att göra detta. Det är min tanke, det är vad jag bygger alltifrån och framförallt tror jag på det. Men det är utmattande i slutet av dagen märkte jag men ändå det är så det måste gå till. Jag har lärt mig under detta året att vara i nuet och jag har lärt mig hur viktigt det är. Jag vet inte riktigt vad jag skriver just nu men en sak vet jag. Jag var på en föreläsning för ett tag sen om entrepenörskap detta ord som väcker lika mycket hat som fascination. Föreläsaren tog upp en intressant teori om motivation och en väldigt enkel sådan. Det handlar om att vi människor är antingen "framtidsmotiverade", det vill säga vi ser målet där framme och dit ska vi. Eller så är vi menade han "från motiverade" vilket innebär att vi vet inte vart vi är på väg men vi vet vad vi är på väg bort från. Jag kan säga att jag är 100% "från motiverad". Jag vet inte hur vetenskapligt förankrad denna teori är men troligtvis inte så jättemycket dock tror jag att med självuppfyllande profetior och selektiv perception så funkar det och det är väl ungefär det jag har (en vacker dag ska jag skriva för er om självuppfyllande profetior). Jag tror vi som vuxna helt enkelt måste inse att allt och alla går att påverka, den dagen du säger eller tänker han/hon ÄR så här, den dagen ska du nog fundera på om tidningstjänst inte är rätt yrke. Ja, jag vet inte hur vettigt det här var men genom att låta lärarstudenter ställas inför frågorna HUR? och VARFÖR tror jag man kan revolutionera svensk undervisning. Det finns ju inga tankar och inga idéer och inom alla områden där man jobbar med att leda människor behöver vi utveckla ledare för gör vi inte det så kommer vi aldrig utveckla följare. Jag vet inte hur vettigt det här var, men det jag försöker tipsa blivande lärare om är samma sak som de tipsade oss när vi först kom till årskurs ett i min utbildning. "Ni måste tänka på er ledarfilosfi, en bas där ni står, vad och hur ni ska göra". Jag har faktiskt ett två sidor långt A-4 dokument med punkter över hur jag som ledare ska agera och detta dokument revideras och nya funderingar tillkommer månadsvis. Det är en sak som står i det dokumentet, utveckling och ofta när jag skriver inlägg här så utgår jag från mina hörnstenar. Jag tycker om personligheter som hänger ihop, människor med personlig integritet och det här tycker jag spotify är delaktiga i att förstöra. Nu för tiden ska man vara så transparent som möjligt för att vara intressant, men i min värld kommer de intressantaste alltid vara de som hänger ihop från tanke till handling.

Ska nog bege mig uppåt snart.

Don't ask no questions, don't ever tell no lie, I'm so tired of explaining every minor detail of my life

It's just the wildfire burning
There's no way to put it out

Det känns som jag gett allt jag kan ge