Då är det snart dags att åka iväg till skolan. Första dagen på sista året. Spännande.
Kaffetermosen i högsta hugg nu kör vi.
Var tvungen att ta bort det förra inlägget, det var så sjukt negativt. Antar att det är lätt hänt när man slocknar framför tvn med Rubinoos i bakgrunden (men det måste fler ha gjort). Jag är inte så sjukt negativ egentligen "but sometimes I feel so lonley and I get so down hearted, and I can't stand myself, that's when I wanna reach out to somebody, somewhere and say Hey Baby!"- Bruce Springsteen. För visst känns det fint att va vid liv en dag till.
Här sitter jag sista kvällen innan skolan drar igång igen. Japp, imorgon är det dags att återuppta studierna. Kaffetermosen laddad som alltid och matlådan är redo att göra sitt jobb. Inte för att jag behöver matlåda imorgon börjar liksom klockan 13 så det är rätt lugnt. Vad har jag gjort idag då? Mest tittat på Seinfeld sedan städat och tvättat och nu bakar jag bröd (eller det är på jäsning just nu så antar att det bakar sig självt). Tänkte visa lite bilder från sommaren men bara några för jag orkar inte ladda upp en massa saker dessutom har jag ju mitt bröd att tänka på.
Andra långdagen med Emma och Jocke uppe vid masthuggskyrkan. Trevlig kväll, trevlig utsikt.
Mitt rum andra veckan i Falköping. Minns ingenting från den veckan var så jäkla utmattad så jag vandrade mest runt som en vålnad.
Ett av alla practical jokes som utfördes under lägret. Vi lyfte ut en ledares säng och ersatte den med en toalett (han upptäckte det klockan 1 på natten)
Bror poserar framför Berlinmuren i bästa Mando Diao pose
Darth Vader posade på ett torg i Berlin. Tror han letade stormtroopers (oops)
Min bror blev tillfångatagen av ett Zoo (och Zoo med stor bokstav dessutom) i Berlin de påstod att det var nåt med Mando posen men jag vet inte han kan vara väldigt lik en Schimpans ibland.
Nån teambuildning lek i Sandared, som mitt lag vann så klart "Det finns ingen poäng i att vara näst bäst".
Minns när jag var korthårig och rakad. Såg ut som en rar liten gosse.
Nu är jag skäggig (inte överdrivet) och långhårig. Behöver klippa mig och raka mig. Det är det värsta med att bli äldre, skägget växer för snabbt. Kanske kan bli en sån här rakning imorgon för då ska jag ta mig till vårdcentralen. Bäst att hugga av huvudet då.
Antingen blir det en sån rakning eller så sparar jag det så att jag kan se ut så här.
Sitter här och betalar räkningar. Hatar att betala räkningar i vanliga fall (no shit) men det är ännu tyngre när man behöver göra det med sparpengar eftersom csn-bidraget inte trillat in än. Detta för mig osökt (fast egentligen väldigt, väldigt sökt) in på vårterminen 2010. Denna vår där allt skulle bli bra. Denna vår där drömmarna blommade lika snabbt som löken i april(?). Denna vår då csn sade nej till min studiebidragsansökan. Hmn, varför gjorde de detta då? Jo, anledningen var en Håkan Hellström spelning den 18 september 2009. De som följt mina bloggar sen starten vet vad som hände, andra kanske hört det ryktesvägen och vissa har jag säkert berättat det för. Ni anar inte hur många versioner det finns av den här historien. Hörde en lustig för några månader sen av en i min klass, men den orkar jag inte delge. Själv minns jag inte. Jo, i och med denna olycka som jag inte orkar skriva mer om så var jag tvungen att vara hemma från skolan, vilket gjorde att jag missade att ta några högskolepoäng. Jag skrev inte in till csn vad som hade hänt heller (för jag visste inte om att man var tvungen att göra det). Hur som helst så hade jag tagit för få HP under den höstterminen och csn ville inte betala ut några pengar till vårterminen 2010. När jag ringde csn (ringde de hela tiden kändes det som) för att berätta varför det var som det var så sade att jag var tvungen att programansvarig från mitt program intygade att min historia var sann. Visst inga problem tänkte jag. Jag hörde av mig till ansvarig som sade att hon skulle skriva till csn, detta var i början av februari. Rätt vad det var så hade hon fått någon ryggskada och sjukskrev sig i 2 månader och det var bara kaos om vem som skulle skriva till csn. Levde på typ inga pengar alls under två månader men tredje månaden fick jag låna lite pengar av min syster. Jag var så förbannad på csn och på GU och på allt som hade med allt att göra, så nära att flytta hem och gömma mig under mammas säng har jag aldrig varit i hela mitt liv. Helt enkelt ge upp för alltid. Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök. Jag hämtade alla uppgifter som jag hade missat, typ 2 tentor och två hemuppgifter gjorde de i vredesmod samtidigt som jag höll mig på köl i den kursen som övriga läste. Jag fixade det. Nu kanske någon tänker "ja, men det klart att csn måste sätta stopp, har man inte tagit tillräckligt med poäng har man inte". Förvisso men jag hade brutit lårbenshalsen och krossat armbågen gick på några konstiga tabletter som gjorde att man fick feber och skrev en tenta på detta och allt som fattades var 1.5 högskolepoäng men de tyckte inte att det var en tillräckligt god anledning för att få lite dispens. Men whatever doesn't kill you, can only make you stronger.
Blir så glad när jag ser de här videosarna. Brajs Spingsten han kan sina grejer.
“If they had told me I was the janitor and would have to mop up and clean the toilets after the show in order to play, I probably would have done it.” - Bruce Springsteen
Kring klockan 21 gjorde jag mackor och te för att lägga mig i soffan och kika på tv. Nu vaknar jag téet är kallt och mackorna äckliga. Narkolepsin slog till igen. Menmen det är väl bara att göra om det klockan är ju trots allt bara 00.18 och äta bör man annars dör man.
Nu sitter jag på en buss på väg hem. Hem till Göteborg efter att ha varit en helg i Stockholm. Var på teater i fredags vilket var roligt, gillar teater men det händer så sällan att man går (typ 3 gånger på 22 år). Nu ser jag sommaren som officiellt över, vad har jag gjort denna sommar då? Jobbat 3 veckor i Falköping och Sandared, varit i Berlin, pluggat sommarkurs och sedan det här miniäventyret. Nu har jag inget inbokat förrän hemresan kring jul, men det dyker säkert upp något, det brukar det alltid göra, annars så gör det inte så mycket.
På onsdag börjar skolan igen (inte imorgon som jag trodde) orkar inte skriva mer anländer till gbg 17.05 så bara 5 timmar kvar.
Såg för övrigt en tjej som läste Prousts "På spaning efter den tid som flytt" på väg in till Stockholm city, tyckte synd om henne. Ville nästan säga åt henne att det löser sig för man måste dö några gånger innan man kan leva.
Idag var jag och åt lunch med lite Ludvikafolk dvs. Emma, Alicia och Alex. Människor som var längesen jag såg eller pratade med, så det var trevligt. Det blir lite konstigt när man träffar personer som man förr i tiden såg väldigt ofta dvs. när vi alla bodde i Ludvika. Eftersom Ludvika är så litet och alla går på samma gymnasium så ser man varandra dagligen och nu så blir det mer sällan. Alex träffar jag dock lite oftare än de andra men ändå inte lika ofta som förr. Jag antar att det blir så med åren att man växer ifrån varandra lite. Man delar inte så mycket av vardagen med varandra och det är en helt naturlig utveckling tycker jag. Man ses när man ses och så är det med det, väldigt kravlöst med andra ord och det är något jag verkligen uppskattar. Men som sagt det är lite konstigt när man träffar personer från förr (inte konstigt som i dåligt men kanske konstigt som i annorlunda). Det händer lätt att (i alla fall jag) faller in i någon slags roll om som påminner om hur man var förr. En person som jag mer och mer föraktar för var dag som går helt enkelt, och jag kommer på mig flera gånger att det verkligen är så. Men som sagt det händer ju inte så jätteofta så det är väl något jag kanske kan leva med. Ja, jag vet att de kanske läser det här men som sagt jag skriver bara till mig själv och för mig själv för att kunna förändra mig själv, vill man kommentera så får man kommentera och vem som helst får kommentera om vad som helst om den vill och jag kommer svara och uppskatta det.
Imorgon bitti åker jag till Stockholm. En lång bussresa ska ladda upp med godis, chips, läsk och två bra filmer. Älskar att resa. Älskar att få träsmak i arselt efter att ha suttit för länge, få gånger man känner att man lever lika mycket som då.
(och kanske världens bästa åka bort låt)
Hoppas alla får en trevlig helg. Ha de gött så återkommer jag på söndag.
onsdag 24 augusti 2011
Ska åka och jobba nu sen ska jag titta på nån Russel Crowe film innan jag går och lägger mig.
"Maggie goes on diet" heter en bok skriven av Paul Kramer (jag vet att det är lite skitnödigt att skriva om det här men ibland är jag lite skitnödig). Det är en bok riktad till barn mellan 4-8 år och handlar om en tjej som är överviktig och sedan bantar och blir skolans häftigaste tjej och även hyllad fotbollsspelare.
Ja, vad ska man skriva? Jag tycker dels att det verkar vara en skitdålig bok men inte för att den handlar om vad den handlar om, den kan få handla om precis vad som helst. Men jag tycker att det är fånigt att ge en sån här bok kritik på grund av att den är skriven till 4-8 åringar. Är det något den inte borde få kritik för så är det väl just det. Jag är fortfarande av uppfattningen att barn inte gör det man säger till dom, alltså spelar det ingen roll ifall du så skulle sitta och läsa bibeln för dom varje kväll och sen levde som värsta barbaren resten av tiden. Dina barn kommer inte bli som Jesus det kan jag sätta min ena skinka på. De kommer bli som du (dvs. om du har två galna föräldrar annars för den andra föräldern dra ett förbannat stort lass). Därför spelar det egentligen ingen roll vad det står i den här boken för så länge du som vuxen har vett nog att inse att det här är skit så kommer barnet att göra det också. "VA? Menar du att jag har ansvar för mitt barn nu också? Är det inte populärkulturen som gör att folk springer runt och mördas och stjäl saker och håller på att svälta ihjäl sig själva för att bli populära?" Nej, det är det inte, det är ditt fel. Det är på grund av dig och ditt sätt att vara som gör att ditt barn gör som de gör. Är du inte beredd på det så skaffa inte barn.
Det man borde ge denna författare kritik för är att han skriver en sån här bok. Det borde han givetvis ha kritik för, för det är doomed till publicity när man skriver sanningar som folk inte vill höra. Det finns ju faktiskt studier som visar att människor som ser bättre ut, är vältränade osv. får fördelar i samhället, men sånt vill man ju inte veta av så då säger man att det är fel istället för att försöka förändra det. Det är så vi funkar, ärlighet vill vi inte vara med om inte ens gentemot oss själva, sen bakar vi in det i kontexter (oftast handlar det om barnens bästa) som gör att vi kan få en ryggdunk av någon annan. För det här är onekligen något som behöver förändras och väldigt akut. Vad spelar det för roll om man är lite korpulent eller mycket korpulent eller om man är tränad eller vältränad, i mina ögon är vi alla människor och ska behandlas lika. Jag avskyr sånna här sandlåde-diskussioner. Den här boken är inte ett steg att förändra på något men det är ett steg på att väcka en debatt som många bra länge vänt ryggen till. Och nej jag tycker fortfarande att det är klumpigt att släppa den som en barnbok men det är enbart på grund av mig och dig som denna bok existerar.
Jag var tvungen att skriva detta även om jag svor på att jag skulle sluta. Men ibland så kan jag inte hålla mig. Nu ska jag återgå till min potatis och purjolökssoppa.
Hade ingen aning om att klockan var så här mycket. Inte för att det spelar så stor roll egentligen, höll mest på att missa Filip och Fredriks "breaking news". Helt okej var det, men det är fortfarande hästlängder från deras podcast som är varje veckas höjdpunkt.
Anledningen till min diffusa tidsuppfattning beror mest på att jag försöker komma ikapp mig själv inför skolstarten. I början av sommaren hade jag lagt upp en massa forskningspublikationer som jag skulle läsa igenom, det gick bra till och börja med men sen kraschade datorn och de dokument jag hade jobbat med försvann i cybervärlden. Jag har varit bitter och energilös sen dess. Idag hittade jag dock A-4 pappret som jag skrev ner vad rapporterna hette så har suttit och läst mest hela dagen. Började även att gå igenom världens roligaste bok igen "Forskningshandboken- för småsakliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna". Kan vara världens värsta bok men behöver uppdatera minnet igen ska ju snart skriva en c-uppsats. Vet inte riktigt om vad eller hur jag ska göra detta men det ska bli bra och intressant. Läste för övrigt ett citat av Pehr Henrik Ling (han som kom på den svenska skolgymnastiken) i en av mina gamla litteraturvetenskapsböcker (det var ren slump jag lovar). Jag orkar inte återge exakt vad han hade skrivit men jag kan säga att om jag skriver om idrott och genus (som är en tanke) så kommer den texten inleda hela arbetet.
Jämt när jag säger till mina kamrater att jag funderar på att skriva om genus och idrott så tror jag de tycker jag är knäpp i skallen. Det kanske jag är också men det finns något som är så grymt fascinerande i en värld där fördomar styr fakta. Jag tror att idrottsvärlden är en stor inkörsport ifall vi vill förändra samhället. Det var det Pehr Henrik Ling insåg en gång för längesedan och det var det var det jag fann i en bok som kostade 900 kr och ingick i litteraturvetenskapen där en för mig och google helt okänd text var publicerad. Antar att de där litteraturvetar-rävarna kan sin sak de sätter ihop de där böckerna.
Sista året på Sports Coaching programmet tar vid om precis en vecka. Vad jag gör efter detta år är dolt i stjärnorna. Jag kan göra precis vad som helst hur som helst och var som helst känns det som. Jag får helt enkelt vänta ett år och se om det är lika långt till stjärnorna som stjärnorna till mig då.
Lite bitter för att jag inte kan komma ihåg mitt pypal-lösenord. Hade jag kunnat det så hade jag nämligen köpt en Ipad 2 nu. Men jag antar att det bara är dagar innan jag köper en. Jaja, Nu ska jag lägga mig och titta på en av mina favoritfilmer. Det är jag i ett nötskal, tittar aldrig på nya filmer, hittar jag någon jag gillar så slutar jag aldrig. Ibland skulle det ju vara kul att hitta något nytt. Fast hela samhället har väl precis som Filip och Fredrik påstår gått in i en cover-era. Ja, så kanske det är. Jag vill i alla fall uppnå något slags katharsis när jag lyssnat, läst, sett något och det är rätt lätt med denna film då Joel i filmen påminner mig om migsjälv. Där har jag mitt katharsis och därför är denna film en odödlig klassiker.
Jäklar, vad jag bloggar nu för tiden. Det kommer bli ordning snart, jag lovar.
söndag 21 augusti 2011
Skulle hem och se på Jurassic Park hade jag tänkt men så fastnade jag framför berättelser inlästa av Ernst- Hugo Järegård. Vad ska jag säga? Han är bäst. Ända sen jag hörde han läsa Clownen Jac på radioteatern för många herrans år sen. Ja, jag vet det är inte många tonåringar som sitter och lyssnar på radioteater men sån är och var jag. Det är förresten ett boktips till alla, fantastisk bok. Jag kanske ska göra ett sånt här boktips inlägg. Hur som haver så är Ernst-Hugo bäst och nej, det är inte så att jag gillar Ernst-Hugo bara för att Håkan sjunger om honom och det är inte så att jag gillar Evert Taube bara för att Håkan sjunger om det. De här männen har hängt i längre än vad Håkan har gjort.
http://www.blogger.com/img/blank.gif
http://www.blogger.com/img/blank.gifhttp://www.blogger.com/img/blank.gif
(skulle vilja kunna dansa som Måååns)
Så fort jag får pengar för höstterminen så köper jag Pelle Svanslös på dvd, den andra Snobben samlingen och en Ipad 2 så är det bara.
Vet inte hur man länkar på den här förbenade sidan så om någon vill lyssna sök på Ernst-Hugo på Spotify och börja lyssna på Stadsmusikanterna i göteborg och fortsätt neråt
Pelle Svanslös tillsammans med Pippi Långstrump är nog mina stora barnidoler (och Snusmumriken i Mumin också). Kommer aldrig växa ifrån barnprogram, det finns så mycket visdom att hämta därifrån.
Ibland är Jon Lajoie superkul. Idag är en sån dag.
Nu måste jag kila, hoppas det går fort. Har en film, cola och chips som väntar. Jag länkade även min lastfm. Har ingen aning om varför men om någon vill kika så har väl den en bättre anledning än vad jag har.
Igår fick jag alltså äntligen se Soundtrack of our lives. Bandet som var min inkörningsport i musikvärlden tillsammans med Mando Diao. Det är med andra ord ett band som ligger rätt nära hjärtat. Ebbot bjöd upp till show men publiken bjöd på begravning. Publiken var så dålig att man nästan undrar varför de ställer upp och gör gratis-spelningar på det här sättet. Tror inte Ebbot var så nöjd för i ett mellansnack sade han nåt liknande att de nu kastar om i spellistan för att anpassa sig till publiken och så spelade de denna.
Sedan såg vi slutet på Daniel Adams Ray. Han frågade hur många som hade sett tsool tidigare idag, men eftersom hans publik mest består av hipsters så var det typ ingen. Han beklagade sig över det då han tyckte de är ett av världens bästa band. Publiken såg i alla fall ut att ha kul på hans spelning och då kan man få vara hipster eller vad som helst. Jag är för gammal för att bry mig, jag hade säkert haft jäkligt kul där inne i mitten för 4 år sen.
Kring 12 snåret tog jag en promenad hem och somnade snabbt till Filip och Fredriks podcast för att vakna 04.45. Älskar när jag inte kan sova. Sova är det bästa jag vet och nu är jag inne i en värdelös sömnperiod och när jag inte får sova så blir jag förstörd och gör knepiga saker. Men, men det brukar ju bara vara i ungefär en månad så here we go.
Kan inte sova. Har försökt ett tag nu. Önskar jag hade ett Sega så jag kunde spela lite Sonic, älskar gamla Sonic-spelen och det verkar vara fler som gör det.
Idag är det fredag. Förr i tiden innebar det världens bästa dag. Fylld med alkohol och äventyr. Men så känns det inte längre. Jag kan säkert fylla en massa inlägg med vad man underhållit sig med under fredagskvällar, där i ljuset från närmsta lyktstolpe som gjorde nätterna lite mer synliga. Nu orkar jag faktiskt inte längre. Jag har inget behov av att dricka mig dyngfull och ramla hem när natten går mot dag.Förr fanns det ingen morgondag, nu har jag lärt mig att det finns en dag imorgon också och det är hur man tacklar den som är livet.
Jag sa till min mor när hon var här att om min bror (han är 17 år) inte kommer inkrypande efter en fest eller utekväll så ska hon låsa ut honom. Annars finns nog risken att man sitter där med bar överkropp när man är 45 år och ska ta igen det som man aldrig gjorde när man var ung och det är bara patetiskt. Jag känner mig nöjd här så ta min hand och kom så går vi vidare.
Lyssnar på Kent idag. Var längesen jag lyssnade på Kent. Kent är överdängare vissa dagar.
Älskar "på drift" och snart är det november igen. Nästa fredag åker jag till min syster i Stockholm. Vi ska gå på teater och det ska bli riktigt skoj. Jag älskar att gå på teater men gör det alldeles för sällan. Sen börjar skolan och det ska också bli riktigt skoj.
Inte har jag varit i Ludvika en enda gång denna sommar, med andra ord har det varit en bra sommar. Nä, skoja bara ska försöka ta mig till Ludvika någon gång mellan september och december annars får väl jul bli nästa gång. Jaja, vi får se hur det blir.
Nu ska jag lyssna på Filip och Fredriks podcast. Bara för att de är typ de näst bästa och roligaste personerna i Sverige, strax efter mig men jag har ingen podcast så jag uppmanar er andra att lyssna på den ni också. Det här är nog första gången i mitt liv jag skriver att jag är bäst, tycker folk ska få inse det själva. Oj, vad har hänt med mig under natten? Blivit en douchebag kanske? Ta mig inte på allvar jag bara latjar med ord och meningar. Lyssna på Filip och Fredriks podcast den är bäst.
Sitter och kollar på Galenskaparnas musikal "Åke från Åstol". Älskar verkligen den. Handlar om en sill saltare på åstol som måste utbilda sig för att den onda direktören sålt Sillsalteriet. Den är så klockren och Galenskaparna är sveriges svar på Flight of the Choncords.
Fast de är ju inte lika coola som "Flight of the conchords"
Fast det finns ingen musikal som slår denna.
Och få artister har samma utstrålning som denna pojke
(hur jag än gör så snubblar jag alltid in på south park 2 månader kvar tills fortsättningen av säsong 15)
En av min absoluta svenska favoritlåt, har hängt i ett många år nu.
Är riktigt pepp ikväll. På vad? Ingen aning. Men är på riktigt bra humör, skulle typ kunna bestiga Kebenekaise med ögonbindel. Ingenting känns svårt just nu. Kör bara!
Håkan skanderar "Du säger att du är stark att du varit igenom det här förut". Jag tänker "ja, det har jag... tyvärr".
Det senaste året har jag varit väldigt upptagen. Jag har haft rätt många bollar i luften vilket har gjort att jag sluppit tänka så förbannat mycket. Jag hade på nåt sätt lyckats hittat tillbaka på en rätt väg. Allt kändes rätt behagligt och sen SMACK, på en regnig busshållplats så ramla allt tillbaka.
Alla människor bär på tunga väskor det är ingen skillnad på vilka vi är. Min väska är inte tyngre än din även om jag gärna skulle vilja påstå det. Ju äldre vi blir desto mer lyckas vi packa ner i dessa väskor. Jo, vi blir bättre på att packa, vi lyckas knaka ner det mesta i våra små väskor som vi går och kånkar runt på. Det tyngsta ligger längst ner precis som det ska enligt konstens alla regler. Eftersom vi är sådana skickliga packare så kan vi lyckas tränga ner dessa saker långt ner i väskorna och lägga det fjäderlätta högt upp. Men en vacker dag kan det komma någon som vänder upp och ner på din väska. En händelse, det behöver inte vara allvarligt, utan bara något som erinrar dig om vad som en gång var. Det jobbiga här är att vi måste börja om att packa och de fjäderlätta sakerna får vi börja leta efter igen, så att vi återigen kan trycka ner det där blytunga så långt ner i väskan det bara går.
Det här kan vara det mest personliga inlägg jag någonsin skrivit. De flesta kommer inte förstå ett ord av vad som står. Men så är det och så måste det få vara tillsvidare. Men en vacker dag så kanske jag skriver mindre kryptiskt, en vacker dag.
När du hänger mot repen
Lär dig ta slagen
Eller hoppa ut ur matchen
Jag är glad att jag är 10 år äldre, för nu behöver jag dig inte längre.
Det här får bli det sista av alla tillbakablickar.
"Igår läste jag ett fint och klokt blogginlägg av en homosexuell kvinna som uppmande sina läsare att inte rösta på Sverigedemokraterna. Hon hade citerat SD:s partisekreterare Björn Söder som i princip jämförde homosexuella med pedofiler och personer som har tidelag. Hon vill så klart inte bli jämförd med pedofiler bara för att hon är homosexuell.
Detta har fått mig att fundera och klura lite under dagen. Jag vet att jag som är vit man med svenskt efternamn egentligen inte får gå i sådana här tankar men faktum är att de flesta våldsbrott i Sverige begås av män. Stephan Medel-Enk diskuterar det här flitigt i sin bok "Med uppenbar känsla för stil- en rapport om manlighet". Han påstår bland annat att i den världen vi växer upp i så ser inte människor hur olika vi behandlar tjejer och pojkar. Han gjorde en iaktagelse på en förskola där personalen påstod att de inte gjorde någon skillnad på kön utan alla behandlades lika. Det han såg var att dock att så fort en pojke bad om hjälp med att till exempel knyta skosnörena så släppte förskolelärarna allt de hade för händer och sprang till undsättning. Till och med flickorna på dagiset ibland fick tjänstgöra som uppassare genom att knyta pojkarnas skor. Senare gjorde han en undersökning i vilket språk som används när vuxna pratar med pojkar och det visade sig att det näst intill bara var kommandon dvs. Gör det, gör inte så, du måste göra det osv. På detta sätt blir pojkar och mäns sätt att prata mest kommandostyrt, gör si, gör så. Enkelt koncist och robotlikt. Det han kommer fram till är att manlighet är samhällets norm, det som pojkar gör är rätt sätt att göra det på, att det finns en allmän värdering att kvinnor måste ta för sig mer i samhället, att de måste våga mer, inte vara rädda för att trampa någon på tåna osv. Men är det rätt väg att gå? Borde inte samhället vara precis styrt åt det andra hållet? Känns inte det som en rättvisare och smartare väg att gå. (Han har många fler kloka iaktagelser och alla borde läsa den boken den är varken lång eller ointressant någonstans och jag tackar min storasyster som tipsade mig om den för många herrans år sedan.)
På samma sätt som den här kvinnan inte vill bli jämförd med pedofiler så vill inte jag bli jämförd med våldtäktsmän, mördare eller andra grova brottslingar och därför måste vi ändra samhällets norm. En kvinna ska inte behöva kasta två blickar över axeln när hon går hem själv efter en utekväll, hon ska inte behöva tro att alla är ute efter att utnyttja henne. Men jag förstår varför hon skulle göra det. En man ska inte behöva vakna upp med en yxa i dörren bara för att han gjort ett korkat uttalande i tv. Det kanske är en utopi, en drömvärld jag beskriver men om alla drömmer om samma saker så borde det inte vara några problem att infria den drömmen. Det var för någon vecka sedan efter ett krogbesök som jag och min svåger gick och diskuterade statistik och han påstod att statistik inte ljuger medan jag påstod att den gör det. Men jag förstår nu att statistik ljuger aldrig även om man inte ser orsakerna bakom, så ljuger den aldrig. Och här är det väldigt tydligt att normen i samhället är fel, det kan inte bli tydligare. Men som sagt sådant här ska inte jag tänka på som vit svensk man med ett lika härligt svensk-klingande efternamn. Jag ska bara acceptera att saker och ting är så här, precis som de alltid har varit.
Nu går ni som inte förtidsröstat till valstugorna imorgon och röstar Röd-grönt eller feministiskt initiativ för ett humanare Sverige.
(Jag hoppas alla uppmärksammade Maud Olofssons försvarande av RUT med att det var ett ypperligt sätt för kvinnor att göra karriär. Det roliga var även att ingen av de andra partiledarna reagerade när hon sade detta. År 2010 var det va?)"
"Jag skrev när det var val att alla som inte röstade var delaktiga i att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, vilket jag fortfarande tycker är helt sinnesjukt hemskt. Men därremot undrar jag ifall alla som röstade på Alliansen är medvetna om att de just nu är delaktiga i att svenska soldater dör. Jag vet och jag påstår fortfarande att det är bra att det är en soldat som dör för det är trots allt risken med att utbilda sig till soldat. Det kan ju alltid skita sig precis som på samma sätt som en läkare kan råka ha ihjäl en människa under en operation. Men det är många som tycker det är så hemskt med att soldater dör och det är det förvisso men varför i helvete röstade ni då på ett parti som vill ha kvar trupperna. Krig är mord även på latin. Det finns ingenting som heter att kriga för fredens skull, jag undrar när människor ska lära sig det. Man krigar för att man inte tycker om vad de man krigar emot gör därför krigar man. Målet med ett krig är att antingen få motstånaden att inse att de beter sig fel eller skjuta ihjäl varenda en som man anser har fel. När man då krigar mot personer som skiter ifall de dör för att samhället har svikit dem och livet i allmänhet är piss, hur ska man då få dem att inse att de gör fel? Gör man det genom att skjuta ihjäl dem eller genom att försöka göra deras liv lite bättre, jag vet inte, båda metoderna fungerar ju. Men jag tycker faktiskt inte det är berättigat att en som röstat på alliansen tycker att det är så hemskt att svenska soldater stupar. Gör man det är man antingen dum i huvudet eller bara en populist som följer med strömmen eller det mest troliga så sket man helt enkelt i den sakfrågan i valet och bara tänkte på hur fantastiska jobb alliansen kommer skapa. Därför hoppas jag att de som röstade på alliansen tänker till nästa gång det är val och ställer frågan "vill jag att folk ska dö på grund av min rejäla välfärd eller vill jag att folk ska leva med min välfärd?". Eller egentligen det enda ni behöver komma ihåg och bära med er resten av era liv är att krig är mord även om man säger det på det världens vackraste språk. Få se nu har svenska folket röstat för krig och för nazism utan att ens fatta vad de har gjort. Jag antar att det inte bara är jag som ser det här men Sverige och Nazi-tyskaland har aldrig varit närmare varandra."
Verkar som om jag var i form när jag var 20 år och legat orörlig efter min lilla Lisebergsolycka.
"Nu har jag en till sak att skriva om. Stod och väntade i regnet på att spårvagnen skulle komma med en massa andra människor. En tiggare kommer fram och frågar ifall någon hade en slant att skänka (hon gick givetvis till en och en på äkta tiggarmanér). Hur mycket jag än letade i min utslitna plånbok så hade jag bara 50 öre och det kändes bara elakt att ge henne den så jag var tvungen att säga sorry. Annars brukar jag om jag har några slantar över ge bort dem till tiggare, vad ska jag med de till liksom? Hur som helst så hör jag det absolut svenskaste någon kan säga eller göra. Det vill säga hur de ska intellektualisera sin egna tillkortakommanden. En kille stax över 25 år(?) vände sig till sin flickvän och säger "du vet man ska aldrig skänka pengar till tiggare, för de tillhör oftast en större liga som tjänar pengar på dom". Alltså hur dum i huvudet får man bli? Givetvis vet jag också att de flesta tiggarna tillhör en större liga som tjänar pengar på dom. Men ser ni felet i både det han sade och det jag skriver? OFTAST och DE FLESTA. Det handlar om 5-10 kr som man ger bort och om de hamnar hos en människa som verkligen behöver pengar eller hos en stor kriminell firma kanske inte spelar så stor roll egentligen, det är liksom 5-10 kr. Take a walk on the wild side om du tycker det är så farligt då eller säg som det är jag är snål eller jag har 10 kr men de ska jag köpa chips till mig själv och utan att behöva skämmas över det, för det är dina pengar och du gör precis vad du vill med dom. Men just det, ärlig det ska man aldrig vara inte ens mot sig själv. Men om man tror att man är empatisk bara för att man inte ger pengar till tiggare då är man banne mig the biggest douche in the universe."
Sitter och läser lite gamla blogginlägg och måste bjuda marnäs torg på några gamla "the ladder to heaven" moments:
Hittade en riktigt gamal favorit i arkivet skriven av en 20- åring.
"Läste på blogg.se att jordens undergång är nära. Jorden ska tydligen gå under i december 2012 på grund av ökade naturkatastrofer. Läste att denna teori grundas på b.la. att mayaindianernas kalender slutar där. Alltså shit vad rädd man blir när man hör sånt här, det är helt sjukt. Tänk er att mayaindianerna med deras övernaturliga krafter kunde se nästan 2000 år in i framtiden, för alla vet ju att när indianerstammar uppkommer så får de välja en superkraft och mayaindianerna valde naturligtvis förmågan att se in i framtiden. Jag skulle kunna tänka mig att deras kalender slutar just i december år 2012 för att man inte ansåg det nödvändigt att göra en så mycket längre kalender. Jag kommer ihåg en gammal Siemens mobil som jag hade vars kalender sträckte sig till sista december 2065. Siemens förutsår världens undergång 2065. Nej, det tror jag inte utan snarare att de antog att ingen jävel sitter med en mobil som är 65 år gammal. Troligtvis så resonerade mayaindianerna likadant. Datumet är doomed till publicity, för hade kalendern slutat maj 1999 så hade folk trott att jorden skulle gå under då. Det jag försöker säga är att man inte behöver oroa sig för att livet ska ta slut för det kommer det göra en vacker dag ändå. Sen kan man ju ställa sig frågan, är livet något man kommer sakna i döden? Vad är det vi är rädda för egentligen, att vi inte ska hinna dö? Tro mig det hinner vi alla."
Om man jämför de gamla "Nu ska jag skjuta knäna av mig" så tycker jag de är vassare faktiskt. De nya tenderar att bli aningen patetiska vilket man alltid blir när man blir äldre och försöker hänga kvar i det som var förr. Hur mycket man än tyckte om det man gjorde när man var yngre så måste man låta det ta slut någon gång. Man bör aldrig dra någonting så pass länge så att ingen orkar bry sig, utan strävan att utvecklas måste alltid vara i fokus."
Detta är alltså skrivet långt innan Magnus Betner började köra sin stand-up rutin som har samma poäng som jag. Nej, jag säger inte att jag är lika vass som Betner, snarare att han är lika slö som mig.
Så barnsligt roligt. Får dock passa mig lite med det här klippet för det innehåller en avbild av en profet som hatar att bli avbildad. Snacka om tjinkig, fast ska jag snacka. Jag hatar att vara med på kort så jag kanske också kan bli en profet. Kanske ska skriva en bok som några kan använda för att sprida skräck i andra människor. Sen ska övriga samhället klassa in alla som läser min bok även om de bara nöjesläser den i ett fack och säga att mina läsare är farliga. Folk ska säga "ja, men det är nåt lurt med de där som läst hans bok, ger mig fan på att de vill kapa flygplan och köra sönder stora byggnader". Nä, främlingsfientlighet och rasism är nog det värsta jag vet. Har alltid haft den åsikten att invandrare gärna får komma hit och ju fler desto bättre. "Ja, men vi måste ju kunna ta hand om oss först" vad är det för argument? Ta hand om oss först. Jag skiter väl fullständigt ifall Sune-Rune Roland upp i Piteå inte får gå till jobbet, så länge någon går till det jobbet är jag nöjd. "Ja, men tänk på Sune-Rune Roland då, då har han ju inget jobb". Nä, förvisso men det brukar ju vara så att ju fler människor som bor i landet desto fler jobb kommer skapas. Jobb är ju en variabel, när jag gick samhäll-ekonomi så fick jag i alla fall lära mig att efterfrågan var ett krav för jobb. Det borde menas att kommer det fler folk in i landet så kommer efterfrågan öka på vissa produkter vilket kommer göra att företagen måste producera mer osv. "Ja, men tänk på den svenska kulturen". Vilken svensk kultur? "ja, men du vet midsommar! Det bästa vi har i Sverige". Tro mig jag är från Dalarna, jag vet att midsommar är bland det värsta vi har i Sverige, tar hellre ramadan om jag måste välja. "Ja, men kulturen! tänk på den svenska svenskheten, vi måste ju ändå funka tillsammans, vi har ju samma grund, vi är ju som ett lag". Om vi är som ett lag så vill jag byta. Den dagen mitt lag röstade in rasister i riksdagen så tappade jag respekten för mitt lag. Jag förstår att mitt lag gjorde det av rädsla, för det är så man missbrukar makt. Man skrämmer folk till att tycka samma sak. Det är därför jag inte har några problem att skriva att klippet i början innehåller profeten Muhammed, och av samma anledning skulle jag inte ha några problem att rita 40 000 avbilder av Muhammed. Däremot tycker jag att man kan visa respekt gentemot de stackarna som inte vill att deras profet ska avbildas, det vill säga de som är muslimer. Fast muslimer bryr sig troligtvis inte om det, precis som kristna skiter ifall någon skulle rita av Jesus med en morot uppkörd i röven. För den dagen vi låter rädsla styra oss, den dagen kan vi lika gärna ge upp
(förlåt men nu börjar det likna the ladder to heaven alldeles för mycket, ska försöka sluta men det är som en drog att skriva skitnödiga blogginlägg för att bevisa något för sig själv) (ser nu dock att Muhammed inte är med i klippet, rats en så bra poäng och så var han inte ens med)
Nu är way out west slut och jag är lite bitter att jag inte var där. Hade velat se Pulp och Prince. Men Pulp, ett av mina favoritband och Jarvis en av alla mina husgudar. Fan också.
Sen hade jag ju kunnat tänka mig att se Kanye också. Han har ju en grym låt.
tänkte sätta ihop en sån här häftig lista på låtar som påverkat mig mest under mitt 22 åriga liv hittills. 5 låtar som varit en del i formandet av vad jag är idag. Let's start from number 5 (har alltid velat skriva så)
5.
4.
3.
2.
1.
Detta är låtar jag väldigt sällan lyssnar på idag, men i alla fall mellan åren 17-20 så har de varit en stor del av vardagen. Men ibland så kan jag inte motstå att sjunga med i "I take my life but I'm in doubt, just where my soul will lie, deep in the earth or way up in the sky" även idag och jag tycker absolut att dessa låtar tillhör toppen av musikhistorien (i alla fall Moz och BD)
back in the days (även om jag var supercool då så var jag inte för cool för att leka med lego inne på Ludvikas bank)
Precis hemkommen efter en kvällspromenad som blev lite längre än vanligt. Något som behövdes efter den här bisarra dagen. Tror jag promenerade i över två timmar, behövde verkligen samla tankarna. Dessa promenader har på senare år blivit en form av meditation. Där gick jag och lyssnade på Morrissey (behövde djupa texter för att kunna tänka klart och Moz var det djupaste jag hade av mina 6 artister som jag har på min iPhone). Där gick jag och lyssnade på Moz visdomsord och plötsligt kör en bil upp på trottoarkanten. Jag går fram till bilen och öppnar passagerardörren och frågar om mannen kört vilse. När jag frågat ser jag dock en skrockande Leif Loket Olsson som säger att han precis skulle fråga detsamma. Han undrar om jag vill ha skjuts någonstans men jag svarar att jag gärna går (det var ju ändå det som var tanken från början). När jag går därifrån så känner jag glädje, någon slags värme som sprider sig genom kroppen och tankarna blev klara igen.
Jag vet att det här inte är the ladder to heaven, men den här bloggen fungerar stundtals på exakt samma sätt. Det är sån här jag är svårt att göra något annat då. Precis, det är så här jag är.
Det finns något lustigt med folk som inte kan acceptera att andra människor inte har samma drömmar, samma mål, inte beter sig som alla andra, helt enkelt inte går på samma stigar som andra. Det är som om de tror att så fort man lärt sig gå så har livets enda tävling börjat. Man måste hinna först, man måste hitta de bästa stigarna så att man alltid visar sig vara i framkant. Jag tror det är de människorna som aldrig kommer förstå. Det är de som är osäkra ifall de har gjort rätt, ifall deras stigar verkligen är de bästa. Utifrån denna osäkerhet försöker de få andra att göra samma sak, bara för om alla gör samma sak så kommer man aldrig få reda om man valde rätt stig eller inte. Jag har aldrig försökt förändra något eller någon annan, jag ser inte poängen i det. De bloggarna jag haft har snarare varit till för att förända mig själv något som är nödvändigt för att överleva. De här inläggen och liknande har varit till för mig och så fort bloggarna får för många läsare så har jag börjat om på en ny. Jag ser bara poänger i olikhet, i att göra som man själv känner utan att det går ut över någon annan. Jag ser poänger hos människor som trampar på sina stigar och skiter fullständigt ifall det är den snabbaste, bästa, häftigaste stigen, utan knatar där för att det känns rätt bra. Det här med livet och tävling tror jag alldeles för många är besatta av. Göra allt för att få något slags anständigt liv, alla liv är anständiga, det finns ingen som är bättre än någon annan, det finns ingen tävling. Kan jag så kan du, det är allt, kan du inte så hjälper jag dig, kan jag inte så hjälper du mig, svårare är det inte.
Det finns dock en målgång och dit kommer vi alla komma oavsett vad vi gör, det är det som är tjusningen. Snacka inte skit om andra och använd inte fördomar gentemot människor ni inte känner. Eller gör det men kom bara ihåg att det är slöseri med tid och energi, lägg istället den tiden och energin på att hitta stigen som leder dig själv i mål på det bekvämaste sättet, den stigen som är rätt behaglig att knata på. Den stigen där man kan vänta på nån hela natten igenom, för att man vet att livet inte är någon tävling.
“A red rose is not selfish because it wants to be a red rose. It would be horribly selfish if it wanted all the other flowers in the garden to be both red and roses.” Oscar Wilde
Den här dagen kommer inte vara en del av mina memoarer (om jag nu kommer skriva några) det är ett som är säkert. Vaknade alldeles för sent, gjorde ingenting, kokade kaffe med för mycket vatten (min tankspriddhet håller i sig). Ikväll ska jag nog kanske dricka några öl med Jocke, hans bror och min syster. Hoppas denna dag får ett lite bättre avslut med andra ord.
Såg att nästa vecka börjar Göteborgskulturkalas och herremingud vad mycket bra saker det fanns där. Eldkvarn, TSOOL, Sahara Hotnights etc. förhoppningsvis kommer det bli en kanonvecka.
Tänkte avsluta detta med en Håkan låt. En av mina favoriter (fast det finns så många). Men den är så fin.
Måste ut och plocka blåbär snart, brukar alltid göra det i Ludvika kring den här tiden. Känner hur begäret kommer allt närmre. Nu måste jag dock ta en nypa luft innan bingen kallar.
Tonight I'll be on that hill 'cause I can't stop,
I'll be on that hill with everything I got,
Lives on the line where dreams are found and lost,
I'll be there on time and I'll pay the cost,
For wanting things that can only be found
In the darkness on the edge of town.
Det här är typ det jag gjort hittills idag:
Men nu åker jag och gör annat.
If you ever seen a one armed man than you've seen me
Sitter och tittar på Håkan från Peace and love 09. Där skulle man vart alltså. Var var jag då? Jo, jag cyklade runt på nätterna i Ludvika och delade ut tidningar mellan 02.00 och 06.00 på en trasig cykel. Över 500 tidningar varje morgon, 6 dagar i veckan och fyra mil bort bjöd Håkan på detta. Blitt sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt
Håkans är bättre och finare.
Jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än
Jag såg en rubrik på aftonbladet där de skrev om en villa som brann i Västerås. Länken löd "en man befarades först vara inne i det övertända huset". Det fick mig och tänka på världens bästa youtube-klipp och världens mest övertända människa. Jag kan titta på det här klippet i dagar utan att tröttna. Man blir så glad på nåt sätt. Det har allt.
"You gotta remember, rock and roll's never been about giving up. For me, for a lot of kids, it was a totally positive force... not optimistic all the time, but positive. It was never- never- about surrender" - Bruce Springsteen
http://
The dogs on main street howl, 'cause they understand, If I could take one moment into my hands Mister, I ain't a boy, no, I'm a man, And I believe in a promised land I believe in a promised land...
Det är lustigt. Nu börjar min sista arbetsvecka denna sommar gå mot sitt slut. Det började kännas konstigt redan igår. Jag satt och skrev tränarrapporter till mina fotbollstjejer som jag haft denna vecka och vet att jag skrivit över 30 stycken till andra barn runt om i Sverige denna sommar. Tränarrapporter där jag har skrivit vad deras styrkor är och vad de behöver träna lite extra på. Det är lite konstigt. Hur som helst när jag satt och skrev de där rapporterna så tänkte jag på hur jag alltid haft olika grupper. Den ena gruppen har inte varit den andra lik på något sätt. I Falköping började jag med 16 fotbollsgrabbar som slet som djur i den stekheta solen. Vinnarskallar så in i märgen i alla fall hälften av de. Den andra veckan i Falköping hade jag 16 super sociala tjejer varav en del var de grymmaste fotbollsspelarna jag sett i den åldern oavsett kön. Här i Sandared har jag haft 8 fotbollstjejer som jag vet inte vad. Svårt först och främst att genomföra vettiga fotbollsträningar på 8 personer men kul har vi haft. Riktigt roligt har vi haft på träningarna. Det jag lärt mig är att du kan aldrig ha en ledarstil. Du kan inte ha samma inkörningsport till någon grupp. Du måste redan första träningen hitta vad är hela gruppens största svaghet och sen alltid bygga efter den, få de att förstå.
Fotbollsgrabbarna hade svårt att motivera de till att utföra övningarna, de ville mest spela. Det var då jag spelade ut mitt ess i form av "linjalen". Tankesättet jag bygger det mesta jag kan om fotboll kring. I alla dessa grabbars tränarrapporter står det längst ner "Tänk linjalen"
Jag minns inte rikitigt vad jag skrev i Falköpingstjejernas rapporter för jag var så trött den veckan men jag minns att jag hade ett budskap som jag pratade om hela veckan. Hitta den svagaste punkten i gruppen och bygg upp den.
I denna grupp som jag hade denna vecka var det självförtroendet hos varje individ. De kom i måndags med inställningen "jag kan inte". Jag predikade om hur viktigt det att tro på dig själv och att vi andra tror på varandra, att ingen bryr sig vad som händer men vi ska i alla fall alltid göra vårt bästa. Vi bytte ut tankesättet "jag kan inte" till "jag kan" ingen fick under hela veckan använda ordet "inte".
Jag kom hit med syftet att hälla tändvätska på varenda barns dröm oavsett vad de drömde om. När jag hade mina individuella samtal och hade avslutat varje rapport med orden "jag kan" så såg jag hur elden flammade till i deras ögon. Låt ingen jävel någonsin säga att du inte kan. Inte ens du själv.
