Kanske det bästa som gjorts i svensk humorväg på 00-talet. Ville bara säga det och livet är till för att skratta åt.



Nu åker jag på inflyttningsfest. Ha det bra allihopa.

Ge mig nånting att tro på medan ljuset är släckt

Åh, på torsdag är det äntligen dags igen. Äntligen dags för världens bästa roligaste och coolaste serie att komma tillbaka. Älskar att få kliva upp supertidigt på torsdagsmorgonen kolla på nya south park.

Hello darkness my old friend, I've come to talk with you again

På tre dagar har jag samlat material och skrivit två uppgifter. Eller en håller jag fortfarande på med. Ja, det är den där om karismatiskt ledarskap. Minns förövrigt de gamla "The sims" spelen när man kunde stå framför en spegel och öva karisma, funkar inte riktigt så tyvärr ni som vill ha bättre karisma. Jag är snart klar och den ska in imorgon men jag fungerar inte när jag inte har tidspressen. Nu har jag ungefär 4000 tecken kvar att skriva och jag känner att jag kan göra det imorgon istället. Jag är inte en sån som kan sitta veckor i förväg och göra saker, då kommer jag ha så mycket tid att grubbla över formuleringar och andra detaljer att jag kommer bli tokig tillslut. Jaja, jag är lite knäpp i skallen men det har jag ju konstaterat förut så no news there. Tänker skriva klart det imorgon i alla fall.

Just nu sitter jag och dricker blåbärssoda och äter Brio-godis. Känns lite tungt att jag aldrig kom iväg och plockade blåbär i somras men jag har väl bara mig själv att skylla. Var ju aldrig hem till Ludvika och fick aldrig använda min fina bärplockare, men det kommer nog en ny sommar nästa år och då får jag ta igen det. Vad har jag att skriva en sen septemberkväll som denna? Läste Schulmans frus blogginlägg om genusdagis. Orkar inte kommentera det mer än att jag läste en vetenskaplig artikel om genus och sport för några dagar sen, där man hade undersökt 6-åringar i England om de hade någon uppfattning om vad som klassades som manliga sporter och kvinnliga sporter. Intressant nog har det skett en utveckling kring fotbollen där 55% tyckte att det var en sport för både killar och tjejer. Det klart att barn blir påverkade av sin omgivning och kan man motverka detta så varför bli upprörd?

Sedan avslutningsvis känner jag för att skriva, det är inte vad vi tycker utan vad vi gör som kommer forma vilka vi är, glöm inte det (nu är jag här igen, the ladder to heaven?).

Jag är bara en sekund ur ditt liv

Sitter här och får psykbryt. Psykbryt på livet, psykbryt på en uppgift, psykbryt ikväll är ordet. Kan det inte bara bli lätt? But you got to wait for the best, heter det väl så jag väntar och hoppas. Struntade i allt en halvtimme och kikade på nya "how I met you mother" avsnittet. Tänk om ni folk skulle lyssna lite mer på mig när jag sa att det här kommer bli succé när det lanserades i Sverige under namnet "hur jag träffade din mamma", med uppenbar känsla för stil, det är jag det. Just det karismatiskt ledarskap är det jag sitter och skriver om förresten. Kan karisma existera utan kris? Vad är karisma? Ja, ni klurigt. Får visa mer styrka, klättervillighet och klurighet helt enkelt.

Alla vet säkert vad som hände i Norge i somras men för mig som läser ledarskap på heltid så tyckte jag det var förfärligt intressant att se hur alla älskade Jan Stoltenberg. Ja, vad säger man? Kan karisma existera bortom en krissituation? Max Weber påstod i alla fall inte det på 50-talet och jag är benägen att hålla med honom. Ja, ni ser jag orkar inte ens skriva det på det här populärvetenskapliga sättet. Så snälla ta mig tusen dagar härifrån!

Vad har du gjort?

Sa för några veckor sedan att jag skulle ta och klippa mig. Har fortfarande inte orkat och som ni ser har jag inte rakat mig på ett tag heller, men skägget kan få vara kvar cause remeber you just don't have to be a convicted murderer/ public masturbating rapist pedophile to wanna look like one.





Har kommit in i en sjuk Kent period också.

Smar...t

Militant motståndare? Man undrar ju ifall den här grabben har alla höns hemma. Eller nä, det gör man inte det har bevisat så många gånger att han inte har.





"jag har gjort fel, men det har han också" Vafan är du helt pantad i röven Paulo. Om du vill så kan jag ta en diskussion med dig för jag vet att jag har rätt. Vad är det för argument? Maktargument nummer ett. Jag har rätt du har fel och har du rätt så ger jag dig en lavett? Det fira valet va?

Han motsäger ju sig själv i slutet också (känner mig korkad när jag måste vara så här explicit att Paulo Roberto motsäger sig, liksom det fattar väl alla). "När man ska välja vem som ska vara hemma så väljer man den som man tjänar på". Ja, just det där har du ju din sociala konstruktion. Pajas. Fan, gå ut och dricka öl med en 6 månaders gammal unge. Måste ju vara helt värdelöst, jäkla party pooper (bokstavligt talat)(obs skämt, tycker inte man ska gå ut och dricka öl med bebisar, pepsi är bättre).

A working class hero is something to be

Nu sittter jag här efter en 13 timnmars dag. Det började med exaination i skolan på deliberate practice. Man skulle tydligen presentera det muntligt för hela klassen vilket jag inte hade någon aning om. Men det gick bra, har utvecklats enormt mycket på att stå framför en grupp och prata. I sommras pratade jag inför ca 200 personer så det var ingen större match det här. Efter det åkte jag ut och påbörjade första arbetsdagen, var lite rastvakt och träffade personalen osv,,, ska dit imorgon också. Kommer jobba måndagar och tisdagar 5 timmar totalt så det är inte så tungt och alltid kul med lite extra pengar. Efter det här satte jag mig i klubbstugan och pluggade, har två inlämningsuppgifter tills på fredag. På kvällen var det dagas för match, som vi vann med 1-0 och nu sitter jag här och äter en torr korv med bröd. Idag blev det lite väl mycket men detta var en engångsföreteelse och snart är fotbollssäsongen slut och då kommer det lugna ner sig en aning. Men ja, bra dag i sin helhet trots allt, lite lång men va fanders ibland så kan även de kortaste dagar kännas som evigheter. På fredag ska jag dricka alkohol för då ska jag på inflyttningsfest och gärna på lördag också i rätt sällskap. När jag var 18 år trodde jag aldrig att jag skulle behöva planera något sådant. Men det är bättre tider nu, så mycket bättre och det ska bli ännu bättre.



I stumbled and crawled these streets
With the people passing by
I never knew how to act
I never knew how to meet their eyes
And I couldn't tell you the reason why
I just wanna light up your sky

Se på mig nu, vad tycker du?

Nu, nu är denna helg över. Fredag match, lördag talangträning och idag har jag spelat fotbollsmatch. Ja, ni läste rätt. Jag knöt återigen på mig fotbollsskorna och ställde upp och spelade en b-lagsmatch för att rädda föreningen från att diskas. Jag har inte spelat fotboll på 5 år, det känns. Sitter här framför datorn med ont i hela kroppen. Men jag ska ta er tillbaka i tiden, till en tid då benen var hela och sommardagarna aldrig tycktes sluta.

En gång i tiden för säkert 10 år sedan (herregud vad gammal jag är) så spelade jag och brorsan fotboll varje dag. Vi började någon gång i mars så fort man såg de första grässtråna hemma på bakgården i Ludvika. Tjälen brukade vara kvar i marken, men vad gjorde det? Mammas och pappas hammock fick tjänstgöra som mål och så skickade man in lillebror i målet och så stod man där i timmar. Detta höll vi på med fram till och med september varje år. Man gjorde det för att det var det bästa som fanns, det fanns ingen tanke på att bli någon, ingen dröm om att bli näste Brolin. Vi visste nog inte ens vem det var, eller vi hade en plansch med Brolin, Dalin och Henke Larsson hemma där de gjorde reklam för OLW, men det var väl allt. Det här fortlöpte nog i alla fall fram tills jag var 15 år och då var hammocken alldeles för stor för min då 10 åriga bror att vara målvakt i så då satte man han på morsans pakethållare, stoppade bollen ner i en utsliten brynäsväska och vattenflaskor i cykelkorgen, ner till Stensveden Ludvikas egna camp nou. På sommrarna spelade man tills man inte såg bollen längre, sen tog man sitt och åkte hem och sov. Men det var nog här någon gång min motivation började sina. Det var här någon gång jag fick uppfattningen om att fotbollen faktiskt kunde ta mig någonstans. Därför tränade jag som en dåre när jag var 15 år. Tränade minst 8 gånger i veckan samt att jag varje dag stod nere i vår källare och trixade. Men det var också här någonstans mina ljumskproblem började eskalera. Fick göra några matcher i det "fantastiska" distrikslaget och var uppe och tränade med A-laget som då låg i division 3. Men där var det sån konstig stämning, dels var jag 160 cm lång och vägde typ 55 kg och det kändes som om alla var ute efter att skada mig så jag minns att jag ville slänga mina fotbollsskor och aldrig mer spela igen. Tänk er själva att göra det ni verkligen älskar och får uppfattningen om att 15 "vuxna män" vill förstöra för dig. Jag fattade ju inte att man som liten pojke inte fick komma upp och dominera. Minns första träningen jag gjorde då tunnlade jag deras ordinarie mittback och lade in ett enkelt skott bakom målvakten. Nästa träning lekte jag bort deras firade målskytt så att han jagade ikapp mig och kapade mig bakifrån och tränaren stod bara och log. Jag hatar den jargongen som finns inom vissa idrottslag, jäkla nollor.
När jag var 17 år hade jag dragit på mig sånna ljumskproblem att efter en match så kunde jag inte gå uppför trappor ens och det var väl där någon gång jag beslutade mig för att det är dags att lägga av. Jag slutade nästan helt men suget var för stort och när jag var 18 år gjorde jag ett sista försök till en comeback men ljumskarna satte återigen stopp. Efter det här slutade jag helt, ville inte veta av fotboll och varken kollade eller brydde mig i sporten i 3 år, sen kom jag tillbaka fast denna gång i en tränarroll och ni kan inte ana vilken stor hatkärlek jag känner varje gång jag ser den där bollen.


Nu sitter jag här och har ont i hela kroppen efter en match. Det har ju som sagt hänt en del sen man lade sina fotbollsskor på hyllan. Man började dricka alkohol, äta för mycket skräpmat, dricka för mycket läsk, brutit två ben i kroppen och dessutom har inte mina ljumskproblem försvunnit under tiden så nu har jag lite problem med att gå. Men jag tror definitivt det här var min sista fotbollsmatch som spelare (tack och lov)

Imorgon har jag examinationsseminarium och sen gör jag min första dag som idrottslärare, ska bli riktigt kul att börja. Ska få alla barns ögon att glittra likt solen en tidig aprilmorgon och få eldar att brinna likt majbrasor, man ska alltid ha den inställningen när man jobbar med människor oavsett ålder. Jag vet det låter flummigt men ibland så måste man våga tillåta sig att verka flummig. Sen är det match på kvällen så nog har jag att pyssla med imorgon också. Men efter denna vecka lugnar det ned sig och på fredag är det slut på Ledarskap 3 kursen, gött mos som Sven-Bertil Taube hade sagt.

Troligtvis världens bästa intro någonsin. Det här är min theme song

Nämen, en familjegrav men vad skönt med lite sällskap idag

Idag är det en tung dag. Den här helgen är fruktansvärt tung, önskar att jag också kunde få göra saker som jag vill göra. Jag önskar att jag fick vara där jag med, som en del av din kväll. ;en jag får nöja mig med detta denna helg.





Ungefär så:

Bygg nåt vackert eller krossa allt

Jag är trött på alla tankar
Trött på sakerna jag har
Och alla dom där människorna
Som tror dom är som jag

Trött på allt man får
Som man inte ens vill ha
Jag vill bara ha nån
Med lite värme kvar

Och du kan le åt allting jag vill göra
Skratta kinden våt
När jag kommit dit jag ville
Vem är det som skrattar då?
Vem är det som skrattar

Closing time

Jag känner att jag behöver skriva några rader om det här med att Filip och Fredrik ska supa sig fulla i direktsänd tv. Först måste jag klargöra att jag tycker Filip och Fredrik är det bästa som hänt svensk underhållning utan någon konkurrens egentligen. Sedan måste jag klargöra att det inte handlar om någon moralpanik som till exempel hur kan de glorifiera alkohol i tv när det finns så många som har problem med alkohol. Det handlar inte heller om någon moralpanik om att det finns många unga som ser upp till Filip och Fredrik och kanske tycker alkohol är coolt på grund av det här. Ack, nej. Jag hävdar fortfarande att ungdomsfylla är bland det finaste som finns i livet. Varför äcklar då detta mig nåt så in i soppmärgen? Det har inte enbart med Filip och Fredrik att göra utan det har med allt som händer med svensk underhållning. Jag satt och lyssnade på Magnus Betnér på bandit härom veckan där han intervjuade en prostituerad. Jag fick också mail (skriver man så om man får meddelande på facebook?) av min 17 åriga bror som tyckte det var ashäftigt att Betnér hade haft en prostituerad med i sin show. Jag fattar helt enkelt inte vad som är coolt. Det jag lyckades få ut var att det var någon slags exotism som uppstod bara för att det här hade aldrig gjorts förut. Okej, jag köper det argumentet (även om det var halvkasst, Janne Josefsson intervjuar ju prostituerade hela tiden känns det som). Det finns en anledning. Man måste alltid, alltid fråga sig varför? Varför intervjuar han en prostituerad, varför super sig Filip och Fredrik sig fulla i direktsänd tv? "Jo, för att folk tycker det är exotiskt så klart. Pucko, det sa ju din bror". Precis, underhållning har gått från att sträva efter att vara just underhållande till att vara exotiskt så att folk ska prata om det. Där har vi felet. Bra saker dör och dåliga saker överlever bara för att de är tillräckligt exotiska. "aa, men är de tillräckligt bra så överlever de väl?". Nej, vi kan ta facebook och twitter som exempel, så fort du gör nästa uppdatering så är det förra redan historia. Därför är exotism viktigare än smarthet och underhållning idag. Ett exotiskt tv-inslag kan i bästa fall hamna som ett facebook-meddelande i någon annans inkorg på ett helt annat sätt än vad god underhållning kan. Jag förstår det subtila i detta, vem bestämmer vad som är underhållning? Om det råder någon slags konsensus om att vara full i tv är underhållning så är det väl givetvis det. Men som Claes Månsson en gång så vist sade "matar man människor med skit, så kommer de tillslut att tycka om det".

Jag vet att jag låter som en gammal pensionär och jag vet att jag låter som en psykopat men fan mitt huvud snurrar alltid i "varför?" cirklar. Varför är det en groda som pratar i tungor med i Star Wars det mörka hotet? Varför skämtar slänger de in halvroliga kommentarer varje gång det börjar bli lite känslosamt i Harry Potter filmerna? Varför visar de inte Saurmans död i Sagan om ringen triologin? Detta varför var anledningen till att jag började blogga en gång i tiden och det är därför jag skriver sånna här grejer ibland. Tack för mig.

Imorgon är det fredag igen. Kul!

I en värld byggd av män för männen

Det här är en stor anledning varför idrott och genus är så intressant.





I nästkommande OS tävlade kvinnor och män var för sig.

Go back to those gold sounds

Lyssnar på Kirsty Maccoll, en gammal hjälte och hjältinna.










Man tycker nästan synd om henne att behöva stå där med Shane MacGowan på sista klippet, men ack så vacker låt

14 dagar kvar

Om två veckor återupptar världens bästa serie och två av världens största genier sin gudaskapelse, South Park är tillbaka.

Du & jag döden

Har mest sovit idag. Är sjuk. Är melankolisk när jag är sjuk. Imorgon är jag frisk.


Ja, som sagt så har jag haft feberkänningar idag som började redan igårkväll. Det börjar bli bättre nu efter att ha sovit nästan hela dagen. Det jobbiga med att vara sjuk är inte själva sjukdomen, utan det jobbiga är att jag blir så melankolisk. Hopplös, nedstämd och uppgiven, det är vad jag är idag.









VM i att hålla färgen för jag kommer ingenstans och ingenting blir bättre.

-------------------------------------------------------------------------------------

Det måste vara okej

Såg den här fantastiska videon som handlar om allt jag tycker.




Det måste vara okej. Vi är alla föreställningar av oss själva och vad vi vågar och inte vågar är föreställningar av vad vi tror andra kommer att tycka om oss. Men det måste alltid vara okej, i alla fall i mina ögon. Det måste alltid vara okej.

Have you ever had the feeling that no one really knows what you're all about and when you try to show them they all have things to do tonight

Tänkte slå ett slag för Mia Skäringers "Dyngkåt och hur jävla helig som helst". För er som inte sett den ta en titt på Svtplay. Fast det vore ju tråkigt att bara slåss utan att förstå varför man slår. Eller jag kan slå ett slag för Mia Skäringer helt generellt för hon är helt jävla alla superlativ som existerar underbar (fast jag inte är världens största fan av solsidan en helt ok serie inte mycket mer).
http://www.blogger.com/img/blank.gif
Varför vill jag slå ett slag för henne ikväll? Först tänkte jag skriva ett par ord om feminism som jag fortfarande vågar kalla mig för, trots att grabbar alltid ska grabba till det på det där grabbiga viset som gör att grabbar alltid förblir grabbar när en grabb kallar sig för feminist. Ja, ni lär vara jäkligt karismatiska om ni ska kunna påverka mig till att tycka saker jag inte känner, det kan jag ju säga. Försök gärna för ni kommer att misslyckas. Jag har ju tidigare skrivit om feminism både inom min utbildning (idrott och genus som jag läste i somras) och sedan mitt smått legendariska blogginlägg från förra året där jag skrev om Stephan- Mendel Enks bok "Med uppenbar känsla för stil" (läs här om ni vill). Det klart att jag inte är någon hardcore-feminist mest för att jag inte orkar hänga med i debatten, men jag vet vad jag tycker. Jag är förövrigt inte hardcore inom något, hade gärna varit det (hade gärna varit galen fundamentalist också så här riktigt jävla skogsgalen). Men jag kom på vad jag ska skriva om ikväll, från mig till er. Det är inte dagsfärskt, men det är sällan åsikter rotade i 1960-talet. Jag tänkte kommentera Arne Hägerfors utlägg om att ishockey är en lämpligare sport för tjejer för att den är lättare att förstå och sätta sig in i än vad fotboll är. Okej, jag vet att Arne backade här och tog tillbaka det och förklarade att han menade att tjejer kanske inte är lika maniska som killar är när det handlar om sport, men att de kan vara lika maniska om andra saker. PUNKT. Här är det stora, stora kapitalfelet. Jag hatar när människor jämför sig själva med andra, då kan ni förstå varför jag hatar detta. Det handlar inte om vilka som är maniska, det handlar om varför man är maniska. Varför är killar mer maniska när det handlar om att följa ett fotbollslag än vad tjejer är? Ja, en sak kan ha och göra med att man skriver om Zlatan 20 gånger om dagen? "Ja, men Zlatan är ju en fantastisk förebild även för unga tjejer!" Ja, absolut men hur hade det sett ut om man hade skrivit mer om Lotta Schelin än om Zlatan? Skulle vi ha fler fotbollstjejer än killar då och skulle kända mediaprofiler säga att hockey är en lämpligare sport för killar? Ja, vem vet? Hur kan det vara så här då? Makt kallas det. Framförallt tror jag på makt genom ett historieperspektiv och sedan ett glastak starkare än granit. Det vill säga att när det var okej att slå ner någon för att den var svagare så gjorde män det för att komma lite högra upp än alla andra. Sedan när denna var för svag för att kunna slåss själv så kunde han låta någon annan slå åt honom tills den dagen han klev åt sidan och bara lämna över allt till sin beskyddare, and so it goes on. Jag tror med andra ord inte det handlar om hur media rapporterar och jag tror framförallt inte det handlar om genetiska nedärvda koder för vem som är mer lämpad för olika uppdrag. Men vad ska vi göra för att förändra det här då? Ja, ett sätt kan ju vara att till exempel sluta jämföra killar och tjejer. Ett sätt kan vara att sluta vrida huvudet bakåt bara för att en kvinna säger något. Ett annat sätt kan också vara att sluta göra sig ironiska över allt som sägs av kvinnor. Ett annat sätt kan vara att börja prata med varandra utan att försöka vinna eller förlora, helt enkelt utan någon jävla prestige emellan. Sluta spela killar mot tjejer i skolan. "Ja, men de tycker ju det är kul". Tycker de det är lika kul när en kille som är betydligt mycket sämre än en tjej får toppjobbet bara för att man är uppvuxen med en norm om att det är killar mot tjejer? Sluta säga "hur känns det grabbar att få stryk av tjejer?", eller klassikern "haha, du fick stryk av en tjej". Vi måste spräcka glastaket, kompetens är viktigare än prestige, rätt person på rätt plats det är min enda religion.





Jag vet inte om det här inlägget hänger ihop, har nog en lättare feber.

Jag har inte glömt hur man flyger, men mina kinder kanske var rödare förr

Varit ute och promenerat i cirka två timmar. Älskar att vara ute och gå, stanna och fundera och bara titta på allting runt omkring. Sitter nu och väntar på att bastun ska bli varm, ska sitta där och svettas och dricka cola alldeles för länge.

Du är nästan som jag

Med det sista de sa i din dörr "Jesper du var bättre förr"

Ja, igår var det som sagt Håkan Hellström och som sagt var så tog jag mig ensam fram genom publikhavet när de andra gått för att dricka öl. Vad ska jag skriva jag ångrar inte en sekund att jag tog detta beslut, eller jag skulle ta det beslutet alla gånger i veckan om det så behövdes. Mannen som varit en stor del av vardagen i åtminstående 7 år. Vad fick jag se då? En Håkan som alltid levererar. Klimax nåddes i mina ögon när han basunerade ut den otroligt vackra balladen "du är snart där". Jag har faktiskt aldrig gråtit på en live-konsert men där och då var det nära att det brast men jag klarade mig, stå helt själv och gråta till Håkan hade dock varit rätt ballt. Det var nästan så att man ville rusa upp på scenen och ställa sig bredvid och bara skrika "Blitt sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt, och vem som går att lita på". Detta var sista låten innan extranumren men för mig hade det räckt där. Visst grymt med "Känn ingen sorg..." där Liseberg exploderade men det är när Håkans balladröst som hela tiden är så nära att spricka som man inser hur fruktansvärt bra han är. Tycker fortfarande att det är kul med folk som säger att han inte kan sjunga och jag kan faktiskt bli rätt irriterad på dom, vad jämför man med? Erik Saade eller? Okej, om det är så att Håkan inte sjunger bättre än Saade så gå du på dina Saade konserter så går jag på Håkan, hoppas du får skoj. Minns hur många sånna hör diskussioner man fått ta genom åren i Ludvika "aa, men det är ändå bara bögar och tjejer som lyssnar på Håkan" brukade ljushuvudena alltid avsluta med. Nu verkar hela svenska folket vara antingen bögar eller tjejer med andra ord, vore ju nåt bra med det här landet i så fall. Vad mer bjöd Håkan på? En fantastisk live-uppvisning av "Dom där jag kommer från" som fick mig att ropa "jag tror jag älskar de där jag kommer från" fast jag inte ens gör det. Håkan bjöd även på den fantastiska "En midsommarnattsdröm" som jag sa när jag hörde den första gången att det här var bland de sämsta jag hört Håkan göra (jag gick i årskurs 9), det tycker jag inte längre. Gillade även "Kom igen Lena" kommer aldrig sluta älska "rappen". Åh, det var så vackert och det var som om Göteborg med sitt veckolånga regnoväder lyssnade till sin gud och lät solen skina hela dagen. Spelningen 5 av 5 utan tvekan.

Jag är rätt mycket med mig själv

Sitter och lyssnar på Winnerbäck och funderar.





Jag vet att allt jag gör inte är så smart. Ibland låter jag rädsla styra mig, rädslan att bli äldre, rädslan att inte räcka till, rädslan av att bara stå still och i min rädsla kan jag göra dumma saker eller saker som jag inte borde göra. Jag är inte så här som jag ibland framställer mig. Jag har ingen brådska, jag skulle aldrig tvinga någon till något eller dra något mot ett hål och om det här är allt som någonsin blir så skulle det väl få vara så och jag skulle vara tacksam för allt jag varit med om. Det är ingen tävling och jag försöker inte vinna, men ibland låter jag rädsla styra mig och denna vecka har jag inte varit på något bra humör, jag vet inte varför men alla dippar ibland så även jag cause I'm no hero that's understood.

I saw two shooting stars last night, I wished on them but they were only satelites, is it wrong to wish on space hardware?

Igår var inte min dag för fem öre de som läste den här bloggen igår förstod kanske det. Den fortsatte i ungefär samma stil resten av dagen. Men det var ju Håkan igår också. Tack vare att Jocke jobbar på Liseberg så kunde vi undvika allt folk och smita in på den bortre ingången. Det var ändå för mycket folk så vi såg inte så mycket. De andra drog iväg och drack öl medan jag tog mig framåt och hitta en rätt bra plats i folkhavet. Det var kul att se Håkan igen och jag såg bättre än vad jag gjort på tidigare spelningar i år. Brukar alltid komma någon 2 meters snubbe och ställa sig precis framför. Efter det här åkte vi till Henriksberg drack ett par öl och när de andra åkte för att äta så åkte jag hem, orkade verkligen inte mer. Fick gå från Centralen som vanligt och alltid lika hemtrevligt när man promenera förbi kyrkogården med texten "tänk på döden".

Idag får vi se vad jag ska göra. Kanske leka med några klasskamrater, egentligen är det dumt att skriva klass framför för de är väldigt goda vänner. Just nu sitter jag och dricker Pepsi och lyssnar på Betner på bandit (vet inte varför jag gillar ju inte ens Betner så mycket). Tjipp tjopp sockertopp ha det bra allihopa.

Tonight, tonight the strip's just right I wanna blow `em all out of their seats

Det är dagar som denna man vill slänga ut datorn, stänga av mobilen, ha en bil (och körkort) and go racing in the streets.







Some guys they just give up living
And start dying little by little piece by piece
Some guys come home from work and wash up
Then go racin' in the street



Visst, Håkan i all ära. Men Bruce. Kasserar man över 25 låtar inför the darkness skivan som enligt E-street band skulle blivit odödliga klassiker där bland "Because the night" bara för att de inte passar in i det budskap man vill förmedla då har man baske mig integritet.





Man skulle bo i USA alltså


Jag ser dessutom att min blogg är rätt populär hos Iphone användare. Det är precis så man ska läsa denna blogg, på resande fot även fast jag är alldeles för bra för på att lägga upp youtube-klipp men de kan ni skita i kanske inte i det här inlägget, men oftast. Ska försöka göra den mer smartphone vänlig och jag blir glad när jag tänker på att detta är ett inslag när människor ska göra något med sin vardag.

Vanitas vanitatum omnia vanitas

Har ingen ork idag så jag tar ledigt, får jobba in det på söndag eller nåt. Funderar på att åka till Ludvika inom en snart framtid, har ju inte varit där sen i påskas.

Ni kan skratta om ni vill, håna mig, jag rör mig ni står still

Ursäkta men mina tankar är röriga just nu.





Men fuck it, imorgon är det fredag

Tomorrow I lay down and die or maybe even tonight (fast nä)

I'm a hard luck child with my head in the ground (explicit)

Datumet var 2009-09-18, planen var att se Håkan Hellström live på Liseberg.

Det hela började med att jag klev upp ur min säng i rummet jag hade på studentkorridoren upp på Johanneberg. Masade mig upp till köket som låg två våningar upp från där jag hade rum. Stal säkert något ur någon annans kylfack för att jag inte hade orkat gå och handla någon frukost. Gick iväg till systembolaget för att handla alkohol till mig och Jocke. Det som inhandlades var en varsin "Husets vita" och några crocodile öl. Efter det här börjar jag laga mat, troligtvis stal jag något ur någon annans frysfack för att jag inte hade orkat gå och handla något. Lagade något snabbt och skynda mig ner i rummet och in i säkerheten från Hippien som bodde där (dryg tant som alltid pratade om bakterier och odlade grönsaker i fönstret). Minns en specifik händelse med Hippien som hade förslag att alla vi 12 som hade gemensamt kök skulle ha en dag i veckan där vi lagade mat till alla andra som härstammade från där vi kom ifrån. Minns att jag funderade på att lägga råa falukorvsskivor på en knäckemacka till alla men jag sket helt enkelt i allt som hade med det där att göra. Nu kom jag av mig här. Efter maten slöt jag upp med Jocke som hade varit i skolan och målet nu var att ta sig ut till frölunda torg för att hämta fribiljetter in till Liseberg. Sagt och gjort tror vi började dricka några öl på vägen ut bara för att ha något att göra. Efter det här ska vi åka hem till Alex som har förfest. På vägen dit blir jag så pinknödig att jag håller på bokstavligt talat på att kissa på mig, känns som jag ska dö och vi har bara kommit till Muiskvägens hållplats alltså nästan 50 minuters resande kvar. Så fort det spårvagnen svänger så håller blåsan på att spricka så jag tvingas hoppa av vid kungsportsplatsen och leta upp en toalett där. Smack boom pang, låst. Löser det ändå nere vid floden (bra att vara kille) rädd för att polisen ska komma men klarar mig. Sedan lyckas vi ta oss ut till Alex där även Bengt-Dennis och några av hans polare är samt Gabban. Minns att någon höll på att ramla ut från fönstret och att alla rökte inne men det är typ allt jag minns. Nästa minne jag har är när vi sitter på spårvagnen, Alex, Jocke, Dennis och hans polare tar vagnen längst fram och jag och Gabban tar vagnen längst bak. Nästa minne är att vi kommer till korsvägen kring 19.40 och Gabriel har spytt som en gnu i vagnen. Vi lyckas ta oss ut men Alex och company har försvunnit, de sket väl i oss konstaterade vi i vårt sinnesfulla tillstånd och således traskade vi över övergångsstället för att ställa oss i kön med de andra besökarna som ville se Håkan. Det är alltså här det händer, historiens klimax. Den där bisarra kissnödigheten som uppkom på vagnen från Frölunda torg infinner sig nu också och jag måste verkligen kissa, det känns som om någonting där innanför kroppen håller på att brista. Letar därför upp ett lämpligt ställe. Men kommer nog aldrig så långt för boom, krasch, pang, har jag snubblat och ramlat ner från ett stup. Måste ha varit borta ett tag för efter det här minns jag ingenting förrän jag står på korsvägen igen och har beslutat mig för att gå hem och lägga mig och skita i allt. På min väg hem hinner väl gå cirka 20 meter (som jag minns) så stoppas jag av en polis. "Jaha, du har varit i slagsmål ser jag", och jag typ stammar fram nej, jag har ramlat. "Okej, men du blöder rätt kraftigt i pannan är du säker på att du inte varit slagits?". Ja, jag är helt säker (vafan titta på mig, skulle ju få stryk av en myra har aldrig slagits i hela mitt liv) och nu vill jag bara gå hem. "Vart bor du då?" frågar polisen. På Johanneberg, Viktor Rydbergsgatan. "Okej hoppa in här så kör vi hem dig, är du med honom?" Då uppfattar jag att Gabban står bredvid och han svarar att han är det och får således åka med. När jag sätter mig i polisbilen så får jag prata med en annan polis det vill säga han som kör polisbilen och han säger att han inte kommer köra hem mig utan han kommer köra mig till Mölndalssjukhus så att de kan kolla upp såret i pannan som tydligen blöder rätt rejält. Väl framme i Mölndal får jag kliva ur polisbilen och ta mig in till receptionen själv, jag betalat de 300 kr som behöver betalas för att få hjälp och går och sätter mig för att vänta på min tur. Efter cirka 20 minuter så kommer det en läkare och säger att jag ska följa med. Jag försöker resa mig men det går inte, det är omöjligt. Det är som om jag har blivit lam. De kommer med en brits och frågar om jag kan ta mig upp på den men det kan jag inte. De kör iväg mig och röntgar mig för att typ en timme senare säga att jag har brutit lårbenshalsen och krossat armbågen i mitt fall. De vill få reda på hur det gick till men vad ska jag säga? Jag minns ju ingenting och är dessutom berusad så läkarna vill inte ens ge mig smärtstillande. Smsar min syster som tar sig ut till Mölndalssjukhus kring 00 tiden, vilket var skönt eftersom jag knappt fatta vad som hade hänt, dels en jäkla smäll i huvudet och sen berusad. Så det var en enorm lättnad. Fick åka in och duscha av mig och minns hur jag skrattade när sjuksystrarna frågade om jag kunde duscha själv? Hur fan skulle jag kunna det, chocktillstånd, skadad och inte mycket som stämde helt enkelt så nej, inte ens det kunde jag. De var i alla fall snälla och frågade om jag hade fått smärtstillande och jag svarade nej för de sa att jag var för berusad. Då svarade de att det sällan kom in personer som gjort sig illa på fyllan som verkade vara så lite berusade som jag och därför fick jag smärtstillande av de och det kändes rätt skönt att inte bara få anklagande blickar som skapade skyll dig själv tankar. Sedan efter tvättningen rullades jag in i ett rum där som jag delade med en annan, det sista batteriet på telefonen använde jag för att titta på Torsk på tallin sen somnade jag. När jag vaknade upp dagen efter så fick jag se ansiktet på han som jag delade rum med för första gången. Han berättade var jag var och att det inte var så mycket att oroa sig för att jag var i trygga händer. Bra tänkte jag. Han lånade ut lite böcker och så och var väldigt snäll. Han hade krockat med motorcykel mot en bil och brutit benet därför låg han där. Han sa att han hade haft tur i oturen och det var väl ungefär så jag också kände. Kring lunch så rullades vi ut till ett större väntrum där vi bodde med 4 andra killar. Alla jättetrevliga och pratsamma och de tog verkligen hand om mig för jag var ju yngst så det var snällt gjort. Minns efter operationerna och när jag tog mina första steg igen hur de applåderade. Det kändes fint, man blir varm av medmänsklighet trots att hjärtat är kallt. Hur som helst nu hoppar jag i berättelsen och har jag skrivit explicit då är det så det ska berättas. Det första dygnet kunde jag inte göra så mycket, mobilen hade dött och kunde ju inte precis kliva upp och gå. Tror det var andra dygnet så kom min syster med min dator och lite musik och grejer och då kändes livet inte så jävla hopplöst. Jag är oerhört tacksam för att hon och hennes man fanns där, annars hade jag nog kommit därifrån med en rejäl depression. Efter några dagar stillaliggande och värk och läkare som klämmer och känner så var det dags för operation. Rullas ner mot operationssalen där jag möts av en läkare. Han frågar "det var lårbenshalsen du hade brutit va?". Jag svarar "Ja, och armbågen". Det var det dummaste jag gjort. Han säger att jaha men då kan vi fixa båda på en gång ska bara ringa efter de bilderna. Bra tänker jag. Därefter får jag möta en narkosläkare som plockar fram hela arsenalet med sprutor och säger "du förstår får man en sån här spruta så brukar man vara bedövad i minst 24 timmar, det känns bra va?". Ja, visst kör bara har aldrig varit spruträdd, det kom jag över när jag fick 7 sprutor hos tandläkaren när jag var 13 år, ingen bet så hon ryckte ut tänderna utan bedövning. Det gjorde inte den här heller. Sedan rullades jag in till operationssalen där jag skulle sövas. Fick något av läkaren så att jag blev bra dåsig sedan fråga han "det där kändes bra va?". Jag nickade "bra, då får du en dos till" sedan slocknade jag. Vaknade x antal timmar senare och visste inte vart i helvete jag var, helt sjukt dåsig och med smärta smidd i mordors eldar eftersom bedövningssprutan inte verkade för fem öre, dessutom var jag hungrig som bara den för man får ju bara äta flytande föda ett dygn innan operation. Av någon anledning hade jag fått för mig att det ska finnas ett McDonalds på övervåningen så jag ropar dit han som övervakar oss som har blivit opererade och frågar om han inte kan gå och köpa ett par cheeseburgare till mig för jag håller på att dö av hunger. Han tittar mig rakt i ögonen och svarar "jo, visst kan jag göra det" sedan går han iväg till sin stol igen. Jag ligger hela tiden och undrar varför i helvete han inte går och köper mina burgare, vilken jäkla douchebag. Det dröjde ungefär en halvtimme innan jag förstod var jag var och att det inte låg något McDonalds på övervåningen. Somnar som en stock den dagen tror det var tisdagen. På onsdag träffar jag en armbågsspecialist som säger att han som opererade min armbåge inte skulle ha opererat och att han troligtvis har opererat fel, det går nämligen inte att pronera i armbågsleden och jag kan inte heller sträcka ut den helt. Därför ska det genomföras en till operation och försöka rätta till den förra läkarens misstag. Detta sker på torsdagen, men misslyckas. Rehb för armbågen tar 6-8 veckor men man kan redan konstatera att det kommer krävas ytterligare minst en operation till. Denna operation väntar jag fortfarande på antar att de har glömt bort mig och ärligt talat så gör det inte så mycket.
Jag brukar alltid säga när folk frågar mig när jag ska fixa armbågen att det ska ske någon gång i framtiden. För jag vet inte när det kommer ske och jag tycker om att se i spegeln resultatet av en tid som aldrig någonsin kommer inträffa igen, en pojke som sprang så långt bort från sig själv att han till slut dog. Jag lärde mig mycket från den tiden speciellt om medmänsklighet och hur det kan få andra att må. Kan jag bara ge lite av den medmänskligheten till någon annan så är inte denna skada någon olycka utan något helt annat. Det är vad min vänsterarm symboliserar för mig och det kan vara mer värdefullt än att kunna pronera 100% och kunna sträcka ut den 100% (de flesta tycker säkert jag är dum i huvudet nu och det är jag säkert också).

Egentligen skulle jag skriva det här imorgon för jag har egentligen inte tid just nu. Men det var någon som fick mig att bli påmind om det här imorse så varsågoda här är allt jag minns och kommer ihåg och kom ihåg att det här är två år sedan och det är ytterst lite som finns kvar av han som ramlade desto mer av han som sitter här. Jag hoppas att denna lilla berättelse kan ge er några skratt, för jag har skrattat många gånger åt det här.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på




Här en liten playlist för höst 2011.


Och slutligen det alla undrar. Nej, jag har inte fått en krona för det här och nej, jag vill inte ha en krona för det heller.

And the kids round here look just like shadows always quiet, holding hands

Sitter och slötittar på Napoleon Dynamite och försöker komma på ett ämne att fördjupa mig inom ledarskap 3 kursen. Är lite inne på karismatiskt ledarskap, skulle även kunna tänka mig att läsa om feedback, alternativt mindsets. Mindset tycker jag är något helt fantastiskt och det hör väl lite ihop med (nu tappa jag ordet helt). Men om jag skulle säga till en person att siffran 5 förekommer överallt i samhället så kommer denna person att se siffran 5 bara för att man har gjort hjärnan lite mer vaksam på just siffran fem. Testa svinkul hitta gärna på någon spännande anledning till varför just siffran 5 är så viktig. Hur som helst så har jag en fantastisk historia angående just mindsets. Det är säkert 10 år sen minst, jag och min bror satt och spelade track & field (klassiskt tv-spel) på playstation 1. Spelet stannar helt plötsligt och jag blir tokig och går fram och slår på luckan som man alltid gör när elektronik inte funkar. Då säger min bror som är 7 år vid händelsen "allt sitter i huvudet, man måste verkligen vilja" han hasar sig fram slår till på luckan och vips hoppar spelet igång. Fick reda på att han hade gjort detta med ett xbox 360 också som hade gett upp också. Jag påstår ju helt klart att allt vi gör och hur vi beter oss gentemot varandra beror på på vårt mindset, men det här är nästan så att man vid de här händelserna hellre strypa honom.

Har ingen mer skola denna vecka så jag har som målsättning att hinna klart med denna uppgift tills på fredag. Kommer bli en hård match men kliver man upp tidigt och går och lägger sig sent så ska det nog funka tillslut. Behöver ju som sagt bara komma på ämnet sen är jag svårstoppad. Det är alltid det som tar den största tiden och energin när jag ska göra något det vill säga lägga upp mentala tankebanor. Jag vet att för ett otränat öga ser det mest ut som om jag inte gör någonting men mitt huvud snurrar ständigt och lägger upp kartor hur jag ska gå till väga beroende på vad jag väljer att göra. Jag är inte en sån som kan sitta och planera allt i detalj hur det ska gå till, bara jag har helheten klar. Start ----- Stopp. Det där i mitten brukar vara ganska givet om man vet när och hur man ska börja och då ska det vara detaljerat och stoppet måste också vara detaljerat så jag vet när jag är nöjd. Det är för övrigt det här som är coaching bara det att man försöker skapa en bild över -----, det är nog därför jag är en fruktansvärt bra coachee (alltså den som coachas) tror jag.



UPPDATERAT: Det sket sig. Fattar inte GU:S bibliotekssöksida. Den här cybervärlden gör mig tokig kvällar som denna. Kanske ska slå lite på datorn och se om det funkar.



Fast det finns ju bra saker med denna cybervärld också, typ sill.

Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu

You know that it's a fool who plays it cool by making this world a little colder

Näpp, det här håller inte. Får åka till skolan, kan inte ligga hemma och latja hela dagen. Man kan bara inte hoppa ur matchen för att man känner sig lite seg, det finns de som sliter röven av sig varje dag med saker de hatar och låg jag och tänkte skippa skolan. Lite käk nu sen en kaffe and I'm out of here (det är inte så att jag är försenad eller har missat nåt för vi börjar ett).






(kan tugga på mustaschen nu så kanske ska gömma lite mat att ha med mig i skolan)




2 steg från paradise

Grattis världen nu öppnar Marnäs torg

Min bästa tid på dygnet är när jag borstar tänderna, blir så klok då så nu går det att kommentera anonymt för den som vill det, så nu förväntar jag mig kommentarer här. Äh, skoja bara, det gör inget om ingen kommenterar. Visste inte ens att det inte gick. Framförallt kommentera "det finns tid att kasta tärningarna" inlägget om ni vill. Har aldrig haft så många läsare. Över 3 stycken, nä, skoja bara över 4 var det. För alla vet att 4 inte är över 3. För er som inte vet det så blir jag så här när jag är övertrött, skulle säkert kunna skriva hur mycket som helst av den här varan men jag ska låta er slippa undan denna gång. Imorgon däremot kanske ni inte är lika säkra. Fast imorgon planerar jag att bara ligga hemma och dricka läsk och ta det lugnt. På fredag är det Håkan och vin och nu ska jag sova.




Jag gör alltid mitt bästa
För de jag älskar

People who annoy you. N*GGERS

Så klart att jag glömde en sak i skolan. Får åka dit och hämta det nu. Senare idag är det match dessutom. Funderar på att vara hemma imorgon och bara sova. Vill inte riskera att bli sjuk till på fredag. Låg-risk spel som det skulle heta i fotbollsvärlden med andra ord.


















(kass kvalité men det var det bästa på youtube)











Måste köpa kaffe också. Gevalia äkta Brynäskaffe!

Släng ner nyckeln min fina och få mig av den här jävla gatan

På fredag är det Håkan på Liseberg. Vet inte riktigt med vem eller vilka jag ska gå med men det löser sig nog under veckan annars får jag väl gå själv. Vet många som ska gå men inget konkret. Älskar Håkan och det är helt sjukt att det var så längesen jag såg honom. Första låten som slog knock på mig var "En vän med en bil" som jag hörde när den kom år 2000 från min storasysters rum. Hon hade rummet högst upp i huset och jag hade rummet typ nedanför och hade man öppen dörr kunde man höra hur det spelades för fulla muggar därifrån. Men det var just "En vän med en bil" som tilltalade den 11 år gamla pojkspolingen, de andra låtarna minns jag inte riktigt. Det finns många minnen förknippade med Håkan Hellström och han har nog alltid varit en väldigt stor förebild och är det fortfarande. Det vackraste jag sett är nog dock i slottsskogen under way out west förra året när han körde första plattan från första till sista låt. Magi då, magi nu och magi på fredag.

Lura mig, nej, nej vad folk än säger

Måste förtydliga mig lite angående föregående inlägg. Jag är ingen douchebag som ser mig som förner eller så (eller ja, det är väl upp till er att bedöma i och för sig) jag är bara tacksam att jag inte står kvar och stampar. Ärlighet är en viktig pelare för mig och säger jag att något/någon är bra så tycker jag verkligen det, och jag skulle kunna stå helt ensam mot vilken armé som helst för att visa detta. Jag skulle aldrig någonsin ljuga eller lura någon, för jag vet alltför väl hur det känns när broar till tryggheten bränns.

Det finns tid att kasta tärningarna och se vart de landar

Jag sitter och tittar på Lastfm och inser att jag sen i torsdagskväll lyssnat på denna låt Grängesberg 58 gånger. Han som skrivit denna är min systers pojkvän sen en massa år tillbaka. Jag skrev det till honom på twitter att det här är bland det bästa jag någonsin har hört. Jag står för de orden.
Min största rädsla i livet har alltid varit att fastna i skit och acceptera det. Ända sen jag var 16 år pratade jag om att jag skulle lämna Ludvika, göra något som slog hål på alla fördomar, speciellt för att jag är uppvuxen i de mindre glamorösa delarna av Ludvika. Varje morgon var mer av en lång brottningsmatch mot vardagen som ständigt gjorde sig påmind. Därför fann jag mig själv med en tår rinnandes nerför kinden när jag hörde denna låt för första gången. Jag kunde se mig själv där igen som 17 åring med drömmar större än om man slog ihop alla andras drömmar i hela Ludvika. Samtidigt som man satt på en jävla scen på natten mellan fredag och lördag under "Ludvika-festen" och vakta denna skit till skapelse så att ingen skulle slå sönder den för med en timlön på 75 kr. Jobbade 14 timmars pass på helger utan OB och knappt med rätten till att andas. Eller året efter när man hade tagit studenten och cyklade runt och delade ut tidningar hela nätterna för 180 kr/natt plus en bonus på 25 öre per utdelad tidning. Alla de där nätter man bara ville ta den där förbannade cykeln och köra rakt ner i Hillen-badet, stänga av telefonen och bara gömma sig. Men man visste att man var tvungen för man hade inget val, man behövde varenda krona man kunde få tag på. Eller alla gånger man ramlat hem från "Trägårn" (Ludvikas uteställe no.1) med den ständiga funderingen varför alla log när 90% av de kommer inom 2 år sitta fast på ABB. Tror jag kom underfund med mig själv några år senare att det är väl bäst att ni ler nu för inom tio år kommer ni haft så många självmordstankar att världens bästa psykolog kommer behöva en egen psykolog. Det här har alltid varit min stora rädsla i livet och därför handlar inte denna låt om Grängesberg utan den handlar om alla som fortfarande kan vakna upp mitt i natten med andnöd för att de drömt om att de fortfarande trampar runt i den skit som var, att man aldrig ens tog första steget mot att göra drömmen sann.

Avskyr alltid att skriva rubriker

Jaha, då har denna vecka gått mot sitt oundvikliga öde. Skolan börjar redan klockan 9 imorgon, måste gå dessutom, brukar ofta skippa föreläsningarna som är på morgonen eftersom mitt huvud inte är med för fem öre före klockan 12. Om folk skulle se mig när jag kliver upp tidigt så tror jag att jag skulle få dispens. Typ snoozar från klockan 6 ramlar ur sängen kring halv 8, snubblar igång kaffekokarn och datorn på vägen i duschen. Duschar i typ halvsovande i cirka 20 minuter, då är klockan kring 8. Klär på mig fixar kaffet och lägger mackorna på diskbänken. Går till datorn, sätter på en Bruce-playlist, sitter och kollar vart jag ska vara och allt som hänt under natten. Kommer på att spårvagnen går om 10 minuter klunkar i mig kaffet häller upp termosen letar efter nycklarna i fem minuter. Tar mackorna på vägen ut springandes till vagnen. Om jag är tidsoptimist? Nja, kanske lite i så fall men de tankarna får stå för dig.

Men jag börjar bli rätt rutinerad vid det här laget, dessutom är ju min kaffetermos det som sätter ett leende på läpparna hos mina klasskamrater så jag lär väl masa mig upp imorgon också. Den är faktiskt rätt ball, fick den av min bror när jag fyllde år förra året, sen dess har den hamnat i större fokus än vad jag själv har gjort. Damn, kaffetermos att steala min thunder. Fast jag förstår dom, den är ordet ball. Blå med en massa coola berg och träd i olika färger.

Nä, nu ska jag lägga mig och kika på "Pang i bygget". John Clease (och egentligen hela Monty Python gänget) de är komik.




Fast när det kommer till komik så kommer ingenting att slå denna film. Första gången jag såg den trodde jag att jag skulle dö i andnöd. Givetvis den klassiska 80-tals rullen "Airplane" eller som den heter på svenska "titta vi flyger"

Vill du vara min ängel? Vara min ängel, ängeln i sjunde himlen

Nu ska jag fortsätta spela Ted Gärdestad låtar på guran.

Om Jag Går Ut Och Dansar
På Ett Discotek
Mhm
Vet Jag Att Jag Bara Chansar
Men Jag Tar Det På Lek..

Om Jag Bara Försöker
Att Se Manlig Ut
Mhm
Kan Jag Hitta Det Jag Söker
Innan Kvällen Är Slut..

Jag Ska Fånga En Ängel,
Fånga En Ängel
ängel Från Sjunde Himlen
Vill Du Vara Min Ängel?
Vara Min Ängel?
ängel I Sjunde Himlen

Om Du Ger Mig Ditt Nummer
Kan Jag Ringa Dig
Mhm
Kanske Missar Du Din Slummer
Om Du Sover Hos Mig..

Jag Ska Fånga En Ängel,
Fånga En Ängel
ängel Från Sjunde Himlen
Vill Du Vara Min Ängel?
Vara Min Ängel?
ängel I Sjunde Himlen

Ställer Du Upp Om Du Blir Bjuden,
även Om Ditt Samvete Kommer I Kläm?
Men Du Är Väl Inte Förbjuden,
Att Följa Med Hem?
När Ska Vi Gå Hem?

Tycker Du Det Är Viktigt
Att Du Känner Mig,
Kan Vi Börja Det Försiktigt
Du Kan Lita På Mig..

Jag Ska Vara En Ängel,
Vara En Ängel
ängel Från Sjunde Himlen
Vill Du Vara Min Ängel?
Vara Min Ängel?
ängel I Sjunde Himlen?

Jag Ska Fånga En Ängel
Fånga En Ängel
ängel Från Sjunde Himlen
Vill Du Vara Min Ängel?
Vara Min Ängel?
ängel I Sjunde Himlen


Ja, man kan ju alltid försöka att se manlig ut i alla fall. Hur länge höll mitt uppehåll förresten? En dag? En timme? En minut? Avskyr mig själv ibland men idag är inte en sån dag

I don't mind if you forget me

Jag tror jag tar en paus från all E-kommunikation ett tag framöver. Är bara trött på det här just nu. Vill ni mig nåt så hitta mig på samma gator som Cederhök. Men en dag kanske jag kommer tillbaka men nu så river jag återigen en vacker dröm.




Vad jag har gjort idag? Inte ett piss. Druckit te och tittat på film. Ungefär.

Kanske på återseende, ha det fint eller piss, vilket som. Adjö.



Åh, drömmar det är dårars dans

Does the body rule the mind or does the mind rule the body, I don't know

Såg en kille idag vid centralstationen med mos i hela skägget, såg jäkligt coolt ut så bestämde mig för att se hur mycket mos som kan fastna i mitt skägg. Har inte rakat mig på en vecka nu så börjar bli bra skäggig men inte har det fastnat nåt mos i det än. Ska vänta några veckor och se om det har gjort det då. Annars så har jag inte varit så produktiv idag och är mest hungrig hela tiden vad är upp med det liksom? Kanske har fått binnikemask? Hade varit rätt tufft, har hört att de kan bli upp till två meter långa om man tar han om de väl. Kanske kan man lära de prata också men jag är inte helt säker. Haha, kul att ha en två meter lång talande binnikemask stickandes ut ur rumpan hela dagarna, vilket jäkla husdjur alltså. Jag vet inte vad jag skriver just nu kände bara för att skriva något. Läget är bra här, allt under kontroll förutom att jag är hungrig som en varg men det håller jag på att ordna. Lite kyckling med curry och massa chili så att man blir snorig och svettig, gott. Imorgon är det fredag dessutom.

















Sen om någon vet vad "jobs for smart people" är som är en stor trafikkälla för denna blogg så vore jag ytterst tacksam för svar.

Grattis bästa mor på 51 års dagen.

Take my hand come under cover, they can't hurt you now

Får ofta nu för tiden höra att jag är så positiv. Jag antar att det är bra. Förr fick jag alltid höra att jag var så negativ. Det såg jag som något bra då. Om jag får säga det själv så är jag faktiskt rätt positiv nu för tiden i jämförelse med förr så är jag väl superpositiv. Jag har dock alltid en förmåga att överanalysera allt och alla och alltid fundera på "varför". Jag ska försöka sluta med sånt där i alla fall i fel kontexter (kan ju stundtals vara bra att fundera "varför" när man är i skolan). Men det är ju positivt att vara positiv och positiv är bra cause there ain't no sin to be glad you're alive.

Nu ska jag promenera bort till Bimedicinska biblioteket borta vid Slottsskogen. Kaffe, muggen och Bruce i öronen så är det inga problem (känner mig typ som Gunde Svan vissa mornar) och nu brände jag min matlåda så att brandvarnaren satte igång. Shit happens, kör bara.


troligtvis världens bästa människa

.

Ett flygplan kraschade i Ryssland idag. Ett flyplan bestående av ishockeyspelare i Rysslands högsta liga KHL, på detta flygplan befann sig den svenska målvakten Stefan Liv. Jag ska inte påstå att Stefan Liv var någon av mina stora idoler trots att jag en gång i tiden har varit hockeymålvakt. Men jag har ändå några minnen med Stefan Liv som jag kände för att skriva ner, jag var nog inte mer än 13 är när Stefan slog igenom i HV71 och jag minns ett inslag med honom från hockeykväll. De var hemma hos den då kanske 20 åriga keepern och snackade med honom och mitt under intervjun så hittade Stefan sin tv-dosa och sa att den hade varit borta ett tag och att den alltid försvann. En gång hade den tydligen varit borta i nån månad och då hade han tillslut hittat den i kylskåpet. Sedan minns jag att han berättade att han hade haft problem med att ta körkort och att han en gång på uppkörningen hade råkat svänga åt fel håll i rondellen alltså så att han mötte trafiken istället. Jag kommer alltid minnas honom för det inslaget och för allt han gjorde i Sveriges landslagströja.

Jag vet att detta kanske är ett patetiskt inlägg men jag tycker åtminstånde att man kan skriva ett par rader om människor man har några minnen kopplat till när de går bort. Jag kände honom absolut inte men kanske någon gång så råkar någon snubbla in här som gjorde det och då hoppas jag att jag kan sprida lite värme i denna persons tragedi, om inte det sker så hoppas jag ingen tog illa vid sig.



Vila i frid Stefan Liv

Jag tog en roll när du blev sjuk, en roll som krävde hårdare hud

Jaha, då var morgonen här igen. Snart dags för de första coaching-samtalen. Denna gång blir det uppföljning på förra veckan och det här blir även de sista för denna gång. Det är roligt med coaching samtal. Är någon sugen så hör av dig dessutom får du ha mig a rising star med glimten i ögat.


Jag ska Brandman Sam posa varje dag, livet blir så mycket roligare då.




Har inget spårvagnskort och CSN håller hårt i pungen (penningapungen alltså) så jag får promenera till skolan. Tror jag har 37 kr att leva på men det finns ingen anledning att oroa sig över pengar eftersom det finns så sjukt mycket av dom här i världen. Dessutom är det ju skönt att gå det tar bara lite längre tid.

Jag skulle dig allting du pekar på men bara när du inte hör vågar jag säga så

Du kom till mig mitt i en dröm
och sa: rädda mig håll mig gömd
Jag väntar där en mardrömsnatt
Jag hör hur dom går, jag hör dörrar slå
Ett rep i min hand och regn i mitt hår

Det är dåd som det här
som förföljer mig var jag än går
och jag flyr i skydd av mitt privata moln
Jag ska stjäla en skatt
Den som döljer sig vid regnbågens slut
Den är min, den är du

Kom med mig, inte ett ljud
Han sover lätt med tända ljus
Så klättra nu, här ta min hand
Och känn hur mitt blod viskar sanning om mig
En snabb kolsvart flod som rusar för dig

Det är dåd som det här
som förföljer oss var vi än går
och vi flyr i skydd av vårt privata moln
Vi ska stjäla en skatt
Den som döljer sig vid regnbågens slut
Ett perfekt substitut




Ogenomskinligt grå

Om du är rädd sluta med det

Poppar Krunegård ikväll. Var längesen men lika bra för det.





Imorgon ska jag ha Coaching-samtal igen så... "you can do anything you set your mind to"

Och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut

Nu ska och min siamesiska tvilling snart gå till skolan. Det är riktigt roligt att leka med bilder. Har aldrig varit mycket för det men börjar tycka det är rätt skoj faktiskt.


Jag väntar tills imorrn bitti det är den tiden jag gillar bäst, då ska jag ta en promenad i parken




Måste klippa mig.


Nyduschad och bästa brandman Sam pose och ett spjuveraktigt leende dessutom. Kan inte bli bättre med andra ord.

Fanns bara på norska, men det gör den ju knappast sämre.

Man blir så sjukt glad av det här introt, önskar att det fanns på svenska på youtube

Fast inget intro och få låtar ger en lika mycket hopp som denna.

I'm not so clever, but I am very wise

Gör ett uppehåll i min Huck Finn kväll (underbar bok) för att skriva ett inlägg som jag inte vill skriva men ibland så måste jag tyvärr. Håkan skanderade på sin senaste platta "Det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn, någon som du" (förövrigt en fantastisk bok det också Brott och straff alltså). Men jag har inte sett någon än någon som kunde ta över och skriva de här så kallade "the ladder to heaven" inläggen. Men jag har sett och träffat så mycket bättre personer och det är jag tacksam för.

Anledningen till varför jag skriver just nu är denna artikel idiot
Ja, det är väl vad det är. Visst, tragiskt, hemskt, idiotiskt men alla vet ju det. Jag lade upp denna på facebook och det blev ett massa skriveri så klart för det ska det ju bli. Nu visade sig att personen som skrev det här inlägget blev avstängd och får alltså inte spy ut sin skit mer. Första tanken är säkert hos många "Yes, så ska de tas". Men jag kan tyvärr inte hålla med. Yttrandefrihet MÅSTE gälla även för människor som absolut inte borde få ha någon. Den måste vara lika självklar för dig, mig, moster, faster, Jimmy Åkesson och Adolf Hitler etc. Det farligaste man kan göra är att censurera sig mot saker man inte vill höra. Låt de skriva så där, hur svårt är det för oss andra att motbevisa det? Han refererar till bibeln, redan där känns ju allt oseriöst. Den här snubben skulle ha svårt att vinna en debatt mot en mellanstadie-elev, är hans åsikt så farlig? Nej, jag tror inte det. Jag väljer att tro på att mina medmänniskor är smartare än så, därför är det inget problem att han skriver sånna här idiotinlägg. Det farliga är inte att han skriver det, det farliga är att han tycker det och genom stänga av honom så tillåter vi han att tycka det här utan att vi kan se det. Han blir inte maktlös, men vi blir blinda.


Allt som är i ljuset går att släcka, men det som redan finns i mörkret kan när som helst tändas. Det är det enda råd jag vill ge er alla ikväll. Jag vet det blev inget monsterinlägg, jag har blivit äldre saknar glöd, det rår jag inte för. Ibland önskar jag att jag hade kvar den ungdomliga naiviteten, för det är bland det finaste som finns ibland. Vackert . Jag vet att det i tid mätt inte är så jättegamla inlägg men i utveckling som person är det ljusår. Nu ska jag återgå till min bok (oj, shit vad klockan är mycket)

Tonight, tonight the highway's bright, out of our way mister you best keep

Some guys they just give up living
And start dying a little by little, piece by piece
Some guys come home from work and wash up
And go racing in the streets

Den här konserten är det grymmaste jag sett






Jag såg på Breaking News när Håkan var med och fick höra en Bruce anekdot. Det var så att många hade citerat Bruce Springsteen texter i dödsannonserna efter 9/11 och Bruce blev så tagen av det att han både ringde och hälsade på hos familjerna. Det finns en anledning till varför han är "The Boss".

Because the night

långtinnanugglatappadeidealet

Kollade igenom hela NileCity för typ tusende gången. Hävdar fortfarande att undertexten till den serien är den absolut bästa som någonsin hittas på "Vuxna män gör saker tillsammans". Det är så klockrent.

Älskar Mick Tålbot "Nu fick jag vatten på mitt kuvert":




Fast ingen och absolut ingen kan slå denna karaktär och komiker och han var aldrig med i NileCity. Troligtvis det svartaste som skrivits i svensk komik.





Fast nu ska jag avsluta denna dag och monstervecka med lite Shanti Roney och Mammas nya kille.

Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö

Såg den här videon idag. Först tänkte jag vad är detta? Sen insåg jag hur bra den är. För det här gäller inte bara cancer, det här gäller allt vi går igenom. Det måste vara okej att sparka, att hata, att vilja gå under, precis som det måste vara okej att skratta, älska, flyga högt över molnen. Det måste vara okej.

I think I'm alone now

Här ligger jag i soffan med min nya iPad. Den kom egentligen igår men hämta ut den idag. Känner mig helt färdig efter dessa två dagar. Igår heldag i skolan plus match och idag jobba från 8-12 fast jag kände mig mest överflödig. Jaja, så kan det va ibland. Exakt så här ser jag ut nu för tiden orakad och långhårig. Måste klippa mig när CSN trillar in och raka mig måste jag göra när jag orkar. Men på morgonen ställs man alltid med dilemmat dra sig 10 min längre eller raka sig. Ibland vinner det ena ibland det andra.















Ser rätt tjock ut, underbart med andra ord (fast egentligen är det bara en vacker dröm, glömde till och med bort att äta lunch och det händer sällan). Eller för att citera den dåligt dubbade tysken i beck-filmerna "Pondus kallas det för, på göteboska."

All the eyes turn hollow from the work of sorrow

Ikväll är jag ytterst tacksam för denna cover.

Här sitter jag och dricker kaffe och går igenom lite positiv psykologi. Det låter så roligt positiv psykologi men det är vad jag håller på med. Jag ska ha coaching samtal idag 3x20 minuter med främmande personer, ska bli superkul. Måste bara komma in i rätt sinnesstämning och det har jag nu gjort.





Lång dag idag men det hjälper att sväva iväg ibland.

Like the summer falls and the winter grows