Like a river that don't know where it's flowing, I took a wrong turn and I just kept going

Har blivit besatt av denna låt, igen.





Måste ut och plocka blåbär snart, brukar alltid göra det i Ludvika kring den här tiden. Känner hur begäret kommer allt närmre. Nu måste jag dock ta en nypa luft innan bingen kallar.

Have you ever seen a one armed man punching at nothing but the breeze?

Tonight I'll be on that hill 'cause I can't stop,
I'll be on that hill with everything I got,
Lives on the line where dreams are found and lost,
I'll be there on time and I'll pay the cost,
For wanting things that can only be found
In the darkness on the edge of town.




Det här är typ det jag gjort hittills idag:



Men nu åker jag och gör annat.



If you ever seen a one armed man than you've seen me

Det var så mörkt de mornarna jag gick hem

Sitter och tittar på Håkan från Peace and love 09. Där skulle man vart alltså. Var var jag då? Jo, jag cyklade runt på nätterna i Ludvika och delade ut tidningar mellan 02.00 och 06.00 på en trasig cykel. Över 500 tidningar varje morgon, 6 dagar i veckan och fyra mil bort bjöd Håkan på detta. Blitt sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt







Håkans är bättre och finare.



Jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

Och jag tänker är du också själv? Var är du ikväll?

Jag såg en rubrik på aftonbladet där de skrev om en villa som brann i Västerås. Länken löd "en man befarades först vara inne i det övertända huset". Det fick mig och tänka på världens bästa youtube-klipp och världens mest övertända människa. Jag kan titta på det här klippet i dagar utan att tröttna. Man blir så glad på nåt sätt. Det har allt.

Jag har suttit för länge för alla små begrepp blir svåra att hålla isär

och alldeles utanför flyger hela livet förbi... men vafan





en del dagar är för mycket
en del dagar är som fem
en dag är allting borta
men jag står upp än

Show a little faith there's magic in the night

"You gotta remember, rock and roll's never been about giving up. For me, for a lot of kids, it was a totally positive force... not optimistic all the time, but positive. It was never- never- about surrender"
- Bruce Springsteen


http://



The dogs on main street howl,
'cause they understand,
If I could take one moment into my hands
Mister, I ain't a boy, no, I'm a man,
And I believe in a promised land
I believe in a promised land...

Jag hugger i sten

Det är lustigt. Nu börjar min sista arbetsvecka denna sommar gå mot sitt slut. Det började kännas konstigt redan igår. Jag satt och skrev tränarrapporter till mina fotbollstjejer som jag haft denna vecka och vet att jag skrivit över 30 stycken till andra barn runt om i Sverige denna sommar. Tränarrapporter där jag har skrivit vad deras styrkor är och vad de behöver träna lite extra på. Det är lite konstigt. Hur som helst när jag satt och skrev de där rapporterna så tänkte jag på hur jag alltid haft olika grupper. Den ena gruppen har inte varit den andra lik på något sätt. I Falköping började jag med 16 fotbollsgrabbar som slet som djur i den stekheta solen. Vinnarskallar så in i märgen i alla fall hälften av de. Den andra veckan i Falköping hade jag 16 super sociala tjejer varav en del var de grymmaste fotbollsspelarna jag sett i den åldern oavsett kön. Här i Sandared har jag haft 8 fotbollstjejer som jag vet inte vad. Svårt först och främst att genomföra vettiga fotbollsträningar på 8 personer men kul har vi haft. Riktigt roligt har vi haft på träningarna. Det jag lärt mig är att du kan aldrig ha en ledarstil. Du kan inte ha samma inkörningsport till någon grupp. Du måste redan första träningen hitta vad är hela gruppens största svaghet och sen alltid bygga efter den, få de att förstå.

Fotbollsgrabbarna hade svårt att motivera de till att utföra övningarna, de ville mest spela. Det var då jag spelade ut mitt ess i form av "linjalen". Tankesättet jag bygger det mesta jag kan om fotboll kring. I alla dessa grabbars tränarrapporter står det längst ner "Tänk linjalen"

Jag minns inte rikitigt vad jag skrev i Falköpingstjejernas rapporter för jag var så trött den veckan men jag minns att jag hade ett budskap som jag pratade om hela veckan. Hitta den svagaste punkten i gruppen och bygg upp den.

I denna grupp som jag hade denna vecka var det självförtroendet hos varje individ. De kom i måndags med inställningen "jag kan inte". Jag predikade om hur viktigt det att tro på dig själv och att vi andra tror på varandra, att ingen bryr sig vad som händer men vi ska i alla fall alltid göra vårt bästa. Vi bytte ut tankesättet "jag kan inte" till "jag kan" ingen fick under hela veckan använda ordet "inte".

Jag kom hit med syftet att hälla tändvätska på varenda barns dröm oavsett vad de drömde om. När jag hade mina individuella samtal och hade avslutat varje rapport med orden "jag kan" så såg jag hur elden flammade till i deras ögon.

Låt ingen jävel någonsin säga att du inte kan. Inte ens du själv.