Jag hugger i sten

Det är lustigt. Nu börjar min sista arbetsvecka denna sommar gå mot sitt slut. Det började kännas konstigt redan igår. Jag satt och skrev tränarrapporter till mina fotbollstjejer som jag haft denna vecka och vet att jag skrivit över 30 stycken till andra barn runt om i Sverige denna sommar. Tränarrapporter där jag har skrivit vad deras styrkor är och vad de behöver träna lite extra på. Det är lite konstigt. Hur som helst när jag satt och skrev de där rapporterna så tänkte jag på hur jag alltid haft olika grupper. Den ena gruppen har inte varit den andra lik på något sätt. I Falköping började jag med 16 fotbollsgrabbar som slet som djur i den stekheta solen. Vinnarskallar så in i märgen i alla fall hälften av de. Den andra veckan i Falköping hade jag 16 super sociala tjejer varav en del var de grymmaste fotbollsspelarna jag sett i den åldern oavsett kön. Här i Sandared har jag haft 8 fotbollstjejer som jag vet inte vad. Svårt först och främst att genomföra vettiga fotbollsträningar på 8 personer men kul har vi haft. Riktigt roligt har vi haft på träningarna. Det jag lärt mig är att du kan aldrig ha en ledarstil. Du kan inte ha samma inkörningsport till någon grupp. Du måste redan första träningen hitta vad är hela gruppens största svaghet och sen alltid bygga efter den, få de att förstå.

Fotbollsgrabbarna hade svårt att motivera de till att utföra övningarna, de ville mest spela. Det var då jag spelade ut mitt ess i form av "linjalen". Tankesättet jag bygger det mesta jag kan om fotboll kring. I alla dessa grabbars tränarrapporter står det längst ner "Tänk linjalen"

Jag minns inte rikitigt vad jag skrev i Falköpingstjejernas rapporter för jag var så trött den veckan men jag minns att jag hade ett budskap som jag pratade om hela veckan. Hitta den svagaste punkten i gruppen och bygg upp den.

I denna grupp som jag hade denna vecka var det självförtroendet hos varje individ. De kom i måndags med inställningen "jag kan inte". Jag predikade om hur viktigt det att tro på dig själv och att vi andra tror på varandra, att ingen bryr sig vad som händer men vi ska i alla fall alltid göra vårt bästa. Vi bytte ut tankesättet "jag kan inte" till "jag kan" ingen fick under hela veckan använda ordet "inte".

Jag kom hit med syftet att hälla tändvätska på varenda barns dröm oavsett vad de drömde om. När jag hade mina individuella samtal och hade avslutat varje rapport med orden "jag kan" så såg jag hur elden flammade till i deras ögon.

Låt ingen jävel någonsin säga att du inte kan. Inte ens du själv.