Kollade igenom hela NileCity för typ tusende gången. Hävdar fortfarande att undertexten till den serien är den absolut bästa som någonsin hittas på "Vuxna män gör saker tillsammans". Det är så klockrent.
Älskar Mick Tålbot "Nu fick jag vatten på mitt kuvert":
Fast ingen och absolut ingen kan slå denna karaktär och komiker och han var aldrig med i NileCity. Troligtvis det svartaste som skrivits i svensk komik.
Fast nu ska jag avsluta denna dag och monstervecka med lite Shanti Roney och Mammas nya kille.
Såg den här videon idag. Först tänkte jag vad är detta? Sen insåg jag hur bra den är. För det här gäller inte bara cancer, det här gäller allt vi går igenom. Det måste vara okej att sparka, att hata, att vilja gå under, precis som det måste vara okej att skratta, älska, flyga högt över molnen. Det måste vara okej.
Här ligger jag i soffan med min nya iPad. Den kom egentligen igår men hämta ut den idag. Känner mig helt färdig efter dessa två dagar. Igår heldag i skolan plus match och idag jobba från 8-12 fast jag kände mig mest överflödig. Jaja, så kan det va ibland. Exakt så här ser jag ut nu för tiden orakad och långhårig. Måste klippa mig när CSN trillar in och raka mig måste jag göra när jag orkar. Men på morgonen ställs man alltid med dilemmat dra sig 10 min längre eller raka sig. Ibland vinner det ena ibland det andra.
Ser rätt tjock ut, underbart med andra ord (fast egentligen är det bara en vacker dröm, glömde till och med bort att äta lunch och det händer sällan). Eller för att citera den dåligt dubbade tysken i beck-filmerna "Pondus kallas det för, på göteboska."
Här sitter jag och dricker kaffe och går igenom lite positiv psykologi. Det låter så roligt positiv psykologi men det är vad jag håller på med. Jag ska ha coaching samtal idag 3x20 minuter med främmande personer, ska bli superkul. Måste bara komma in i rätt sinnesstämning och det har jag nu gjort.
Lång dag idag men det hjälper att sväva iväg ibland.