torsdag 6 oktober 2011

There is a light that never goes out

Skänkte precis pengar till bröstcancer forskning. Men jag hävdar fortfarande att det är upp till varje individ att bestämma vad den ska göra med sina pengar, man är inte bättre bara för att man skänker pengar, har faddrar, räddar utrotningshotade djur osv. Det enda det visar är att man har insynen över att man har för mycket pengar. Det ska vara lika okej att skänka pengar som att inte göra det. Det finns alltid bakomliggande faktorer varför människor ger till välgörenhet eller inte ger till välgörenhet. Det finns alltid anledningar till varför människor beter sig på ett visst sätt och att säga att något är bättre än något annat är att säga att vissa liv är mer anständiga än andra och det tror jag helt enkelt inte på.


Nu när det är oktober och bröstcancer awareness så tycker jag man kan kika in south parks prisbelönta avsnitt om just breast cancer awareness, säsong 12 episode 9



Köpte även en cool Moby Dick t-shirt också. Jag vet lite nördigt men vafan.

Sit down, sit down, sit down next to me

Jaha, vad har jag gjort idag. Eller ska jag säga så här? Ba, är ledig fram till måndag. You heard me. Idag har jag varit i skolan från 9-15 och haft teamledarskap, ingen rolig kurs men uppgifterna verkar rätt okej så det är bara att göra som Ingemar Stenmark och hålla tungan rätt i mun. Jag minns när jag började på detta program. Men först ett sidospår. De uppmärksamma läsarna har kanske märkt att jag alltid undviker att skriva ut namn på saker jag gör eller jobbar med risk för att folk ska googla och hitta denna blogg. Jag tycker inte om att stå i fokus för saker som jag inte bryr mig i. Jag bryr mig inte om denna blogg, jag bryr mig inte om twitter och jag bryr mig inte om facebook. Jag har dessa saker snarare för att jag tycker det är intressant att se min egna förändring, som sagt jag har ju haft tre bloggar på lika många år och facebook är jag nog den flitigaste "gilla" mina egna uppdateringar personen som finns. Jag menar om inte jag gillar de så skulle jag väl inte uppdatera det, jag är ingen hipster eller jag försöker i alla fall inte vara det. Nu orkar jag inte göra det längre alltså "gilla" mina egna statusar (börjar bli gammal och trött), men jag är ju mycket för egenutveckling som kanske en del har greppat vid det här laget.
Hur som helst så hade jag tänkt skriva några rader om hur jag minns att det var när jag började detta program. Allt jag hörde det första halvåret var blåvitt har gjort det och frölunda har gjort så. Den vanligaste frågan varje morgon var typ "såg du matchen igår?", jag som typ inte kollat på idrott på 2 år ba match? "ja, du vet Zaragoza mot Real Betis" (två bottenlag i spanska ligan). Nej, gjorde du, slängde du bort 90 minuter av ditt liv på att se på skit? Själv satt jag nästan varje dag på ett öl-hak och var bitter för att ingenting ville gå vägen (jag skriver alltför ofta om hur bitter jag var förr va?). Nu 2 år senare kan jag tycka att det finns en sån charm och jag vet inte men jag tror att det har försvunnit lite nu när vi känner varandra lite bättre, eller så har jag bara blivit bättre på att skala bort det. Jag vet dock att jag kommer sakna mina klasskamrater i sommar när detta är historia.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Sitter och tänker lite på dikter och kom och tänka på en dikt i Hamlet som jag endast kan referera till. Det är Hamlet som säger det till Ophelia och det är himlans vackert. Kan som sagt inte citera ordagrant men ungefär så här (det är mycket möjligt att detta inte alls stämmer överens med vad som är skrivet i Hamlet men det är så här jag minns det, det är trots allt ett par år sen jag läste den):

Don't believe that the stars are shining,
Don't believe that the sun will set tonight,
Don't even believe that the truth is true
But believe that I love you


Och sen råkade jag snubbla in i den gamla svenska klassikern "Du är så (yeah, yeah, wow, wow)". Där Martin nu försöker visa sin kärlek till en flicka. Då skriver han såhär.

Du är flickan i reklamen
Som har tagit charmexamen
Tv-Shop är så på riktigt
Det du säger är så viktigt

Och du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Du är så


Punkt

tisdag 4 oktober 2011

du är snart där

Vad ska jag skriva? Det var ett tag sen jag skrev något vettigt, men nu ska jag försöka igen. Idag har jag jobbat från 8.30 till 16.00 och vagnen gick hemifrån klockan 07.14 så det var bara att ta på blåstället och sätta igång. Jag brukar ju skriva om min tanke om att det måste synas att du gör det du tycker om. Det ska baske mig nästan slå gnistor omkring dig och tacksamhet ska infinna sig för att just du får äran att göra detta. Det är min tanke, det är vad jag bygger alltifrån och framförallt tror jag på det. Men det är utmattande i slutet av dagen märkte jag men ändå det är så det måste gå till. Jag har lärt mig under detta året att vara i nuet och jag har lärt mig hur viktigt det är. Jag vet inte riktigt vad jag skriver just nu men en sak vet jag. Jag var på en föreläsning för ett tag sen om entrepenörskap detta ord som väcker lika mycket hat som fascination. Föreläsaren tog upp en intressant teori om motivation och en väldigt enkel sådan. Det handlar om att vi människor är antingen "framtidsmotiverade", det vill säga vi ser målet där framme och dit ska vi. Eller så är vi menade han "från motiverade" vilket innebär att vi vet inte vart vi är på väg men vi vet vad vi är på väg bort från. Jag kan säga att jag är 100% "från motiverad". Jag vet inte hur vetenskapligt förankrad denna teori är men troligtvis inte så jättemycket dock tror jag att med självuppfyllande profetior och selektiv perception så funkar det och det är väl ungefär det jag har (en vacker dag ska jag skriva för er om självuppfyllande profetior). Jag tror vi som vuxna helt enkelt måste inse att allt och alla går att påverka, den dagen du säger eller tänker han/hon ÄR så här, den dagen ska du nog fundera på om tidningstjänst inte är rätt yrke. Ja, jag vet inte hur vettigt det här var men genom att låta lärarstudenter ställas inför frågorna HUR? och VARFÖR tror jag man kan revolutionera svensk undervisning. Det finns ju inga tankar och inga idéer och inom alla områden där man jobbar med att leda människor behöver vi utveckla ledare för gör vi inte det så kommer vi aldrig utveckla följare. Jag vet inte hur vettigt det här var, men det jag försöker tipsa blivande lärare om är samma sak som de tipsade oss när vi först kom till årskurs ett i min utbildning. "Ni måste tänka på er ledarfilosfi, en bas där ni står, vad och hur ni ska göra". Jag har faktiskt ett två sidor långt A-4 dokument med punkter över hur jag som ledare ska agera och detta dokument revideras och nya funderingar tillkommer månadsvis. Det är en sak som står i det dokumentet, utveckling och ofta när jag skriver inlägg här så utgår jag från mina hörnstenar. Jag tycker om personligheter som hänger ihop, människor med personlig integritet och det här tycker jag spotify är delaktiga i att förstöra. Nu för tiden ska man vara så transparent som möjligt för att vara intressant, men i min värld kommer de intressantaste alltid vara de som hänger ihop från tanke till handling.


Ska nog bege mig uppåt snart.