Sit down, sit down, sit down next to me

Jaha, vad har jag gjort idag. Eller ska jag säga så här? Ba, är ledig fram till måndag. You heard me. Idag har jag varit i skolan från 9-15 och haft teamledarskap, ingen rolig kurs men uppgifterna verkar rätt okej så det är bara att göra som Ingemar Stenmark och hålla tungan rätt i mun. Jag minns när jag började på detta program. Men först ett sidospår. De uppmärksamma läsarna har kanske märkt att jag alltid undviker att skriva ut namn på saker jag gör eller jobbar med risk för att folk ska googla och hitta denna blogg. Jag tycker inte om att stå i fokus för saker som jag inte bryr mig i. Jag bryr mig inte om denna blogg, jag bryr mig inte om twitter och jag bryr mig inte om facebook. Jag har dessa saker snarare för att jag tycker det är intressant att se min egna förändring, som sagt jag har ju haft tre bloggar på lika många år och facebook är jag nog den flitigaste "gilla" mina egna uppdateringar personen som finns. Jag menar om inte jag gillar de så skulle jag väl inte uppdatera det, jag är ingen hipster eller jag försöker i alla fall inte vara det. Nu orkar jag inte göra det längre alltså "gilla" mina egna statusar (börjar bli gammal och trött), men jag är ju mycket för egenutveckling som kanske en del har greppat vid det här laget.
Hur som helst så hade jag tänkt skriva några rader om hur jag minns att det var när jag började detta program. Allt jag hörde det första halvåret var blåvitt har gjort det och frölunda har gjort så. Den vanligaste frågan varje morgon var typ "såg du matchen igår?", jag som typ inte kollat på idrott på 2 år ba match? "ja, du vet Zaragoza mot Real Betis" (två bottenlag i spanska ligan). Nej, gjorde du, slängde du bort 90 minuter av ditt liv på att se på skit? Själv satt jag nästan varje dag på ett öl-hak och var bitter för att ingenting ville gå vägen (jag skriver alltför ofta om hur bitter jag var förr va?). Nu 2 år senare kan jag tycka att det finns en sån charm och jag vet inte men jag tror att det har försvunnit lite nu när vi känner varandra lite bättre, eller så har jag bara blivit bättre på att skala bort det. Jag vet dock att jag kommer sakna mina klasskamrater i sommar när detta är historia.