Har ni någonsin tänkt på hur sjukt jävla deprimerande texter Lars Winnerbäck skriver? Jag tror inte folk inser hur cynisk och bitter denna man verkligen är. Jag gjorde i alla fall inte det när jag var yngre, men det var för att jag kollade på vilka som gillade Lars Winnerbäck och hur de var. Jag har dock lärt mig att inte döma boken efter omslaget. Jag tycker ju att bitterhet och cynism är bland det bästa som finns i människor och helst ska den vara uttalad och korkad.
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
Remember all the movies, Terry, we'd go see, Trying to learn how to walk like heroes we thought we had to be
Fy fan vad överlägset bäst han är.
And after all this time to find we're just like all the rest
And after all this time to find we're just like all the rest
Somewhere in my heart
Så fort hösten börjar bli lite för mörk och dagarna lite för otympliga för att orka stiga upp så kan man tänka på Kalleponken. Kanske världens mest lillgamla och deprimerade karaktär. Han är bäst. Tur att jag har det på DVD. SKa KiKa Nu.
(samtidigt som jag pluggar)
torsdag 27 oktober 2011
How does it feel tonight when all the footsteps that you dream to leave only makes you afraid?
Tänkte skriva ett inlägg nu. Läste för ett tag sen en forskningsartikel om genus och idrott eller jag läser ungefär en så fort jag hinner, för det är något som inte stämmer, jag vet inte vad men det finns ett hål och ett samband någonstans. Hur som helst hade de i denna artikel gjort en undersökning bland några skolor i England med syfte att se vad barnen ansåg vara maskulina respektive feminina idrotter. Som vanligt så är det estetiska idrotter som dominerar bland åskådares syn på vad en feminin idrott är. Jag skulle säkert gjort detsamma om jag fick frågan. Det orkar jag inte ens diskutera. Men så här skrev jag en gång i tiden angående detta.
"Det är svårt att peka ut typiska kvinnliga eller manliga sporter på grund av att linjerna mellan manligt och kvinnligt börjar mer och mer suddas ut. Men det finns alltid den enkla vägen och peka ut maskulinitet och femininitet baserad på historiska värden, där männen var krigare och kvinnorna inte verkde ha mycket inflytande på de som styrde samhället. Deras primära mål var kanske att se så bra ut som möjligt för att göra männen mer framgångsrika. Om man ser till dessa värderingar tenderar de maskulina idrotter att vara boxning, brottning, ishockey, tyngdlyftning etc. och de mer feminina idrotterna tenderar att vara gymnastik, beachvolleyboll, konståkning, dans etc.
De maskulina sporter är ofta de som verkar innehålla mycket kraft och muskler, samt mycket kroppskontakt. Man hör ofta sportkommentatorer säga att till exempel ”hockey är en fysisk sport och du måste vara en man för att kunna spela det, det är ingen sport för pojkar”. Jag gissar att det åtminstone är en sport som deltagare och åskådare ser det som en maskulin sport. En annan manlig idrott är brottning som har utvecklats till en sport under flera decennier. Brottningen började som en övning för militären i Persien vilket gjorde att endast män fick deltaga och det gjorde även simmning i början av 900- talet, dock verkar inte simning idag klassas som en manssport i samma utsträckning som brottning. Detta möjligen beroende på avsaknaden av kroppskontakt.
De feminina sporterna är mer av estetiskt typ, där teknik och balans spelar en större roll. Därmed skulle till exempel dans, gymnastik, beachvolleyboll etc anses vara mer feminina idrotter.
Många av de historiska värderingarna på kvinnor verkar finnas även år 2011. Det måste vara svårt att vara en kvinna som försöker göra något av sig själv i den mansdominerande värld som idrott fortfarande är. Det finns alltid dubbla budskap från samhället. Tidningarna försöker alltid att vända ett bra resultat av en kvinna till något mer. Parallellerna mellan könsstereotyper är för vida idag, medan normen för vad som är manligt respektive kvinnligt börjar suddas ut."
För att återkoppla till artikeln. När man är 6 år anser jag att man inte ska kunna pricka in dessa värderingar. Man ska vara så pass oförstörd att man inte lägger märke till detta, så var det inte i den forskningsartikeln jag läste. Utan barnen hade redan socialiserats in i dessa värderingar. Här har jag alltså min tanke på c-uppsats som jag presenterar exklusivt idag. Jag funderar på att göra en liknande studie i Sverige, jag har bara inte bestämt hur jag ska utforma den. Jag tror att det behövs en sån här studie för att medvetandegöra att jämställdhetsarbete är allas ansvar hela tiden, annars får andra dra så tunga lass för att försöka göra människor normala. Ett sätt jag funderar på att göra det är att åka på en roadtripp runt i sverige från norr till söder och göra en enkätundersökning. Jaja, tankarna finns det är alltid början.
"Det är svårt att peka ut typiska kvinnliga eller manliga sporter på grund av att linjerna mellan manligt och kvinnligt börjar mer och mer suddas ut. Men det finns alltid den enkla vägen och peka ut maskulinitet och femininitet baserad på historiska värden, där männen var krigare och kvinnorna inte verkde ha mycket inflytande på de som styrde samhället. Deras primära mål var kanske att se så bra ut som möjligt för att göra männen mer framgångsrika. Om man ser till dessa värderingar tenderar de maskulina idrotter att vara boxning, brottning, ishockey, tyngdlyftning etc. och de mer feminina idrotterna tenderar att vara gymnastik, beachvolleyboll, konståkning, dans etc.
De maskulina sporter är ofta de som verkar innehålla mycket kraft och muskler, samt mycket kroppskontakt. Man hör ofta sportkommentatorer säga att till exempel ”hockey är en fysisk sport och du måste vara en man för att kunna spela det, det är ingen sport för pojkar”. Jag gissar att det åtminstone är en sport som deltagare och åskådare ser det som en maskulin sport. En annan manlig idrott är brottning som har utvecklats till en sport under flera decennier. Brottningen började som en övning för militären i Persien vilket gjorde att endast män fick deltaga och det gjorde även simmning i början av 900- talet, dock verkar inte simning idag klassas som en manssport i samma utsträckning som brottning. Detta möjligen beroende på avsaknaden av kroppskontakt.
De feminina sporterna är mer av estetiskt typ, där teknik och balans spelar en större roll. Därmed skulle till exempel dans, gymnastik, beachvolleyboll etc anses vara mer feminina idrotter.
Många av de historiska värderingarna på kvinnor verkar finnas även år 2011. Det måste vara svårt att vara en kvinna som försöker göra något av sig själv i den mansdominerande värld som idrott fortfarande är. Det finns alltid dubbla budskap från samhället. Tidningarna försöker alltid att vända ett bra resultat av en kvinna till något mer. Parallellerna mellan könsstereotyper är för vida idag, medan normen för vad som är manligt respektive kvinnligt börjar suddas ut."
För att återkoppla till artikeln. När man är 6 år anser jag att man inte ska kunna pricka in dessa värderingar. Man ska vara så pass oförstörd att man inte lägger märke till detta, så var det inte i den forskningsartikeln jag läste. Utan barnen hade redan socialiserats in i dessa värderingar. Här har jag alltså min tanke på c-uppsats som jag presenterar exklusivt idag. Jag funderar på att göra en liknande studie i Sverige, jag har bara inte bestämt hur jag ska utforma den. Jag tror att det behövs en sån här studie för att medvetandegöra att jämställdhetsarbete är allas ansvar hela tiden, annars får andra dra så tunga lass för att försöka göra människor normala. Ett sätt jag funderar på att göra det är att åka på en roadtripp runt i sverige från norr till söder och göra en enkätundersökning. Jaja, tankarna finns det är alltid början.
onsdag 26 oktober 2011
Like the summer falls and the winter grows
Jag vet inte vad jag ska säga om mitt föregående inlägg, ta det hur ni vill. Det var inte riktigt meningen att vara så bitter, men ibland måste även sådana känslor kanaliseras ut. Vet inte vad jag håller på med egentligen, allt är rätt bra ändå. Det handlar bara om mindset och selektiv perception, jag vet ju det ändå och ibland känns det bra att slå bort tankar. Det var som sagt så The ladder to heaven bloggen kom till en gång i tiden. Roligt förövrigt hur nästintill alla mina "nu ska jag skjuta knäna av mig" inlägg på den bloggen har gjorts av olika kända svenska komiker med exakt samma tvist som jag hade. Såg på Özz Nujen när han var med på Robins och pratade om invandrare och Sverigedemokraterna och använde exakt samma punch som jag hade i ett av mina inlägg som var skrivet 2 år innan detta. Jag kanske borde ha blivit ståupp komiker med samma skämt som Magnus Betner som även han har ungefär samma puncher som jag hade på den bloggen. Den bloggen hade ungefär 7 läsare om dagen, vilket jag tycker är bra, denna har något fler men det gör inget. Jag skriver hellre utelämnande för ett fåtal personer än skit för en stor skara, jag vet inte varför. Jag tycker om att skriva och imorgon har jag planer på att bjuda på något spektakulärt för den som orkar vänta med andra ord, jag hoppas i alla fall att jag kommer hinna skriva.
Jag står givakt med min rygg rak och tar 400 slag
Jaha, då går man hem idag från skolan och tar en sväng om in till nordstan för att handla en vinterjacka. Det första som sker när jag kommer in i nordstan är att jag ser två 14 åriga pojkar stå och puckla på varandra rätt brutalt lite längre in. Det har liksom bildats någon slags ring där de står i mitten och människor går i omvägar runt dom, män i kostym och välklädda kvinnor går alltså runt två pojkar som slår varandra. Jag blir matt. Själv ger jag mig in och särar på barnen som är rätt förbannade på varandra, lugnar ner de och sen får de prata med varandra. Jag vet inte varför men det känns som det alltid är jag. Minns en gång när jag var 17 år kanske och var ute och promenerade hemma i Ludvika med en vän och en klunga barn cyklade runt, rätt vad det var så råkade en unge köra rakt in i en annan som stupade rakt i asfalten och började blöda. Ingen vuxen som tog nåt ansvar så jag tog ungen och bar hem han där han bodde. Likaså en sommar när min lillebror, jag och några kompisar lekte, då var jag kanske 13 år och min lillebror skar upp foten rätt rejält mot ett elskåp och den kompisens farsa som vi var hos typ skickar ut en servett för att stoppa blödningen. Den här gången hade jag en äldre vän med mig som kunde bära hem min bror, det är genom sånna här händelser som mitt förtroende för vuxna försvunnit. Det är inte nog med att de har fel i nästintill allt de säger, de flesta är dessutom helt inkompetenta. Eller har jag bara haft otur? Var fan är alla andras ryggrader? Pojkar som slåss och man tittar på, sen sitter man hemma med en kopp te och tycker att samhället blivit så cyniskt. Ja, du kanske är en del av detta förfall, självinsikt och reflektionsförmåga som en fem åring. Allt är så enkelt om man går runt med inställningen att någon annan kan ta ansvar, jävla social loafing samhälle, ta lite ansvar. Jag blir så matt och jag är redan matt. Jag går runt i någon slags gråzon just nu så jag börjar känna igen ansiktet i spegeln i alla fall. Jag tänkte väl allt var för bra, som ett olyckligt skämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)