Jag står givakt med min rygg rak och tar 400 slag

Jaha, då går man hem idag från skolan och tar en sväng om in till nordstan för att handla en vinterjacka. Det första som sker när jag kommer in i nordstan är att jag ser två 14 åriga pojkar stå och puckla på varandra rätt brutalt lite längre in. Det har liksom bildats någon slags ring där de står i mitten och människor går i omvägar runt dom, män i kostym och välklädda kvinnor går alltså runt två pojkar som slår varandra. Jag blir matt. Själv ger jag mig in och särar på barnen som är rätt förbannade på varandra, lugnar ner de och sen får de prata med varandra. Jag vet inte varför men det känns som det alltid är jag. Minns en gång när jag var 17 år kanske och var ute och promenerade hemma i Ludvika med en vän och en klunga barn cyklade runt, rätt vad det var så råkade en unge köra rakt in i en annan som stupade rakt i asfalten och började blöda. Ingen vuxen som tog nåt ansvar så jag tog ungen och bar hem han där han bodde. Likaså en sommar när min lillebror, jag och några kompisar lekte, då var jag kanske 13 år och min lillebror skar upp foten rätt rejält mot ett elskåp och den kompisens farsa som vi var hos typ skickar ut en servett för att stoppa blödningen. Den här gången hade jag en äldre vän med mig som kunde bära hem min bror, det är genom sånna här händelser som mitt förtroende för vuxna försvunnit. Det är inte nog med att de har fel i nästintill allt de säger, de flesta är dessutom helt inkompetenta. Eller har jag bara haft otur? Var fan är alla andras ryggrader? Pojkar som slåss och man tittar på, sen sitter man hemma med en kopp te och tycker att samhället blivit så cyniskt. Ja, du kanske är en del av detta förfall, självinsikt och reflektionsförmåga som en fem åring. Allt är så enkelt om man går runt med inställningen att någon annan kan ta ansvar, jävla social loafing samhälle, ta lite ansvar. Jag blir så matt och jag är redan matt. Jag går runt i någon slags gråzon just nu så jag börjar känna igen ansiktet i spegeln i alla fall. Jag tänkte väl allt var för bra, som ett olyckligt skämt.