Jag vet inte vad jag ska säga om mitt föregående inlägg, ta det hur ni vill. Det var inte riktigt meningen att vara så bitter, men ibland måste även sådana känslor kanaliseras ut. Vet inte vad jag håller på med egentligen, allt är rätt bra ändå. Det handlar bara om mindset och selektiv perception, jag vet ju det ändå och ibland känns det bra att slå bort tankar. Det var som sagt så The ladder to heaven bloggen kom till en gång i tiden. Roligt förövrigt hur nästintill alla mina "nu ska jag skjuta knäna av mig" inlägg på den bloggen har gjorts av olika kända svenska komiker med exakt samma tvist som jag hade. Såg på Özz Nujen när han var med på Robins och pratade om invandrare och Sverigedemokraterna och använde exakt samma punch som jag hade i ett av mina inlägg som var skrivet 2 år innan detta. Jag kanske borde ha blivit ståupp komiker med samma skämt som Magnus Betner som även han har ungefär samma puncher som jag hade på den bloggen. Den bloggen hade ungefär 7 läsare om dagen, vilket jag tycker är bra, denna har något fler men det gör inget. Jag skriver hellre utelämnande för ett fåtal personer än skit för en stor skara, jag vet inte varför. Jag tycker om att skriva och imorgon har jag planer på att bjuda på något spektakulärt för den som orkar vänta med andra ord, jag hoppas i alla fall att jag kommer hinna skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar