Utan mina andetag

Jag vet, jag är jättedålig på att blogga. Vi gör så här, om någon kommenterar någonting vad som helst så ska jag skriva om det. Jag skriver gärna om något ämne för det är vad jag är bäst på. För att tydliggöra, inga frågor, bara ämnen allt mellan allt och ingenting. Jag kommer troligtvis inte skriva någonting ifall ingen kommenterar så känn ingen press, skit bara i att kommentera så slipper ni det här patetiska försöket till blogg.

Söndag idag. Känner mig bara matt och fundersam över vart dagen tog vägen. Imorgon ska vi ha seminarium och jag är sjukt förberedd denna gången så det känns bra. När jag var yngre så blev jag alltid jättenervös inför sånna här saker, eller att stå och prata inför andra människor men det har på något vis helt släppt. Jag har alltid varit av inställningen att utmana mig själv när det kommer till saker jag är rädd för och det är jag glad för. Jag har ju trots allt stått och pratat på en scen inför över 200 personer i år och det tycker jag är rätt bra gjort av en person som många gånger fejkade sjukdomar för att slippa redovisa för klasskamrater när jag gick på högstadiet. Hur som helst så är detta en seg söndag som gått aningens för fort.

Det går en vind över vinden

Jaha, då var det fredag idag då. Ska snart bege mig hemifrån och ut i natten så som man gjort så många gånger förut. Måste förtydliga mitt senaste inlägg, för vem? För mig själv. Jag tycker Magnus Betner och Karl Pilkington är bra men inte lika bra som Holden så nu vet jag det.



Jaha, idag har jag varit produktiv som bara den. Skrivit klart en uppgift och läst ut en bok vilket är imponerande, jag är inne i ett riktigt studieflow just nu. Jaja, nu ska jag bege mig, trevlig fredag och helg.

I don't even know what I was running for - I guess I just felt like it

Försökte titta på film så här på kvällen. Jag mäktar verkligen inte med film, det är sjukt vad segt film är. Jag tror att film är gjord för att man ska kunna göra annat under tiden som man tittar, för det spelar liksom ingen roll om man hoppar över allting i mitten så kommer man fatta allt bara man sett början och slutet. Det finns få filmer som jag verkligen tycker om Star wars filmerna, Jurassic Park filmerna och givetvis Beck filmerna sen böjar det bli svårt. Jag kan alltid offra mig att titta på komedifilmer för de är meningen att det ska vara kasst. Det finns givetvis fler filmer som jag tycker är okej, men jag är verkligen inte en filmkille. Jag satt och fundera på hur det kan vara så här och kom på att det kanske har och göra med min absoluta favorit fiktiva person Holden Caulfield som inte heller är ett fan av film. Ni som inte läst catcher in the rye spring till biblioteket och låna denna, Holden Caulfield är nog troligtvis den ballaste person som aldrig funnits.

"If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth."


"What I was really hanging around for, I was trying to feel some kind of a good-by. I mean I've left schools and places I didn't even know I was leaving them. I hate that. I don't care if it's a sad good-by or a bad good-by, but when I leave a place I like to know I'm leaving it. If you don't, you feel even worse."


"Take most people, they're crazy about cars. They worry if they get a little scratch on them, and they're always talking about how many miles they get to a gallon, and if they get a brand-new car already they start thinking about trading it in for one that's even newer. I don't even like old cars. I mean they don't even interest me. I'd rather have a goddam horse. A horse is at least human, for God's sake."


"Anyway, I'm sort of glad they've got the atomic bomb invented. If there's ever another war, I'm going to sit right the hell on top of it. I'll volunteer for it, I swear to God I will."

I dessa dagar när folk hyllar cyniker som Karl Pilkington och Magnus Betner så borde folk verkligen sätta sig in i cynismens mästare och inse att dessa skulle knappt få agera hovnarr inför mästaren Holden Caulfield

Ja, nu var vi här igen. Jag ska bjuda på ett inlägg hade jag tänkt. Vad jag gör om dagarna är inte så intressant, eller så är det just vad det är och därför undviker jag att skriva om det, vem vet? Inte jag, i alla fall inte ikväll.
Det jag tänkte bjuda på är att mina reflektioner kring att det är december och att julen snart är här. Ni som känner mig sen länge tillbaka kanske har en uppfattning om att jag inte är julens största fan, och den uppfattningen måste jag i så fall klargöra som korrekt. Jag vet inte varför. En del påtalar om julens stress och att allt blir så hektiskt kring jul. Det är inte min anledning till varför jag inte tycker om jul, för jag gör verkligen ingenting speciellt kring jul, jag blir inte mer stressad och att gå runt och fundera över varför alla andra beter sig så konstigt gör jag ständigt ändå. Men det är ändå något med julen som gör att jag inte tycker om den. Eller det är hårt sagt, jag bryr mig inte. För mig skulle den 24 december kunna vara precis vilken dag som helst. "Ja, men tänk vad tråkigt att inte fira jul, när alla andra gör det". Jag har aldrig förstått mig på det där begreppet att saker skulle bli bättre eller sämre bara för att alla andra gör något. Jag vet att det där är en högskoletanke men saker och tankar har en förmåga att etsa sig kvar även om man blir äldre. Jag har alltid haft som mål att förstå mig själv och mina egna handlingar, vilket kanske gör att jag kan bli en aning narcissistisk stundtals, men det blir vi alla. Det jag försöker förbättra är att jag alltid haft en "vinna-förlora" mentalitet som inte är bra i vissa situationer och jag är väldigt duktig på att söka och bli en martyr. Jaha, hur kom jag in på det här när jag började skriva om julen? Jag vet inte men jag tror att det finns tankar inom alla oss som måste få komma ut, sätt ett ämne och testa. "Att lära känna sig själv är början på en livslång kärlek" som Oscar Wilde en gång så poetiskt sade. Jaja, jag ska väl avsluta det här inlägget hoppas det gav någon en liten tidsfördriv.





Ska säga upp mitt gymkort också

Snart är det jul och snart åker jag hem till Ludvika igen, eller snart och snart den 23 december bär det av. Har inte varit där sen i påskas, ska bli skoj och komma hem och träffa allt folk igen. Får se hur länge jag stannar, kan bli över jul och nyår, kan bli över jul. Den som lever får se.

I wanna live with the man in the moon

Fan vad kass jag har blivit på att blogga. Men jag sitter så sällan framför datorn nu för tiden och gör jag det så gör jag alltid något annat. Men det kanske kommer någon dag då blogginläggen är längre och bättre, tills dess får ni nöja er med detta eller bara sluta läsa.