Nu när jag tagit beslutet är jag lugn

Just nu så håller jag på att titta på Boys don't cry som går på tv. Jag är troligtvis världens sämsta filmtittare, för jag orkar typ hålla koncentrationen i 20 minuter när jag kollar på film. De flesta filmerna är för dåligt skrivna för att kunna tränga sig igenom år av cynism och kritiskt tänkade. Det är inte så att jag avskyr film, jag har sett mycket bra, men oftast är det bara vissa delar av en film som är bra. Jag ska inte gå igenom detta, jag brukar bli så obstinat när jag pratar film. Men det finns scener i en del filmer som är så fruktansvärt bra och det första scenen som ploppar upp i mitt huvud är slutet på den animerade australiensiska filmen Mary & Max, då grät jag som ett barn (fast det gör jag nästintill alltid när jag ser på film). Jag antar att det är därför människor ser på film och i avslappningssyfte. Det kanske är där jag har problem, jag kan inte slappna av framför film, jag måste alltid vara med. Böcker går bättre där kan man tillåta sig själv att flyga iväg. Innehållet i en bok är egentligen irrelvant det är världen man skapar från den som är det magiska. Skitsamma det var inte det jag skulle skriva om. Idag tog jag tag och mailade mitt förflutna och inser hur jävla duktig jag har blivit på att formulera mig så att läsaren måste agera med empati. Jag tycker alltid man ska sträva efter att öppna empatikanaler för det gör det svårare att förkasta mina behov. Det jag gjorde var att mailade ett universitet som jag en gång läste på för att få reda på lite saker. Jag är jävligt bra känner jag, jag har väldigt svårt att se att de någon ska kunna läsa det mailet och stämpla det som nonsen. Jag är förbannat duktig nu för tiden. Jag har bara som sagt ett halvår kvar på min utbildning sedan har jag en kandidatexamen i idrottsvetenskap (som jag typ drömt om sen jag var 16 år men det inlägget sparas tills sista veckan) och jag kan se hur mycket jag kan bidra med min kunskap överallt i detta samhälle, och då menar jag verkligen överallt. Jag har dessutom skaplig erfarenhet av att jobba med människor på daglig basis och jag har lagt upp en plan. Men den tänker jag inte delge någon än. Men jag vet åt vilket håll jag ska gå åt när detta halvår är över och som en liten pojke i förstora skor en gång sade "jag ska nog lyckas!".