Tänkte skriva om detta fenomet International suit up day som tydligen pågår idag. Själv har jag inte suit up för det stämmer inte överens med den person jag vill vara. Här ser ni va, vad skrev jag? Den person jag vill vara. Ja, jag tror ju på den här stolliga tanken att man kan välja vem man vill vara så länge man är tillräckligt medvetande om sig själv.
Ja, hur som helst såg fyra killar idag som gick i kostym i skolan (inte i min klass, där går vi i träningsoveraller och tuggar tobak), förutom en av dessa killar som gick i kavaj och jeans. På en sekund får man en tydlig bild om vem han är i gruppen, speciellt jag som älskar att jobba med just grupper. Han är den här killen som inte riktigt litar på de andra, han som tror att de andra kanske driver lite med honom, han kanske inte har fått samma information om detta som de andra som varit mer pådrivande i projektet att alla ska ha kostym på sig denna dag. Med alla dessa tankar drivande i hans huvud när han vakna gjorde han en blixtanalys om hur läget var. Skulle han skicka ett sms till någon och höra om det verkligen var så att de skulle ta på sig sina kostymer. Nej, det kunde han ju inte, för det finns risk att då blir han den utstötta på grund av sin dumhet. Skulle han chansa och dra på sig kostymen och hoppas på att de andra också hade sina. Men tanken att vara ensam om att ha kostym hela dagen i skolan på grund av något dumt skämt skulle hänga kvar resten av skoltiden om han gjorde det. Därför safeade han och tog kavaj och jeans på så sätt kunde han liksom komma lättare undan även om risken fanns att han skulle behöva gå med skjorta och kavaj resten av livet och jag är lovar att ungefär liknande tankar har gått i de andra pojkarnas huvud denna morgon men de körde ändå. Människor är de största flockdjuren som existerar, tror ni mig inte så kan ni göra ett enkelt test. När ni är en grupp människor ställ er på ett torg och så kommer fler människor komma. Eller på sommaren när man kanske dricker vin i en park och helt plötsligt kommer det fler grupper som sätter sig i närheten trots att parken är gigantisk. Jag tror att i alla sociala kontexter man befinner sig i så finns det två strategier som människor har undermedvetet, den ena kan vi kalla WIN strategin. Denna strategi handlar om att man kanske vågar riskera lite extra för att vinna något extra. Den andra kan vi kalla för status qou strategi, vilket handlar om att man inte riskerar att varken förlora eller vinna, man är bara rätt nöjd med att få vara det är också denna strategi jag tror de flesta har. För visst är det väl så oavsett vad det är det handlar om är vi alltid lite obekväma att stå där ensamma och försvara oss för vilka vi är och vad vi tror på. Det finns saker jag lärt mig genom åren och det är att det finns inget bättre än att få en komplimang för vem man är, så länge komplimangen känns ärlig. Vänder vi då på myntet så finns det inget värre än att få kritik för vem man är och för att koppla samman detta med inledningen så är det just vad människor alltid tenderar till att göra, förstår vi inte så sågar vi och vi sågar tills grenen går av och kanske till och med aldrig växer igen och vad har vi då tjänat i slutändan?
En del inlägg tenderar till att bli så jäkla långa att jag inte vet om de hänger ihop och jag orkar aldrig läsa det jag skriver så funkar det så funkar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar