My hometown

Jag vet inte varför jag skriver att jag ska ta uppehåll, jag kan ju inte det. Såg att de sålde glögg i affären. Älskar glögg. Men det finns ett ställe på jorden där glögg befinner får en synergieffekt. Det är när man befinner sig i Ludvikas ishall och tittar på hockey. Det finns ingenstans på denna jord som glögg är lika gott som just då. En kopp glögg och 5 bananaskids i pausen nere i kafé pucken där man lyssna på de gamla gubbarna som analyserar matchen. Där i kaféet hänger även mitt namn på en tavla då jag som 13 åring fick priset som föreningens bästa lagspelare, så det är väl kanske ingen hemlighet att jag älskar såna här saker. Jag pratar nästintill dagligen om hur viktigt det är att skapa en medveten kultur kring föreningar, men det verkar finnas någon slags tanke om att detta fenomen kommer komma av sig självt, vilket jag då inte tror på. Det är det här jag menar måste finnas kring lag. Det måste finnas en 22 årig grabb som skriver blogginlägg 7 år efter han spelat sin sista hockeymatch i föreningen som sitter och säger att det finns en synergieffekt i glögg som kan uppnås i en ishall i en sketen stad någonstans i dalarna. Habitus kanske? Ja, kanske ett helt annat habitus, ett så mycket renare och finare idrottshabitus.