fredag 12 augusti 2011

Jag kan vänta på dig hela natten igenom

Jag vet att det här inte är the ladder to heaven, men den här bloggen fungerar stundtals på exakt samma sätt. Det är sån här jag är svårt att göra något annat då. Precis, det är så här jag är.

Det finns något lustigt med folk som inte kan acceptera att andra människor inte har samma drömmar, samma mål, inte beter sig som alla andra, helt enkelt inte går på samma stigar som andra. Det är som om de tror att så fort man lärt sig gå så har livets enda tävling börjat. Man måste hinna först, man måste hitta de bästa stigarna så att man alltid visar sig vara i framkant. Jag tror det är de människorna som aldrig kommer förstå. Det är de som är osäkra ifall de har gjort rätt, ifall deras stigar verkligen är de bästa. Utifrån denna osäkerhet försöker de få andra att göra samma sak, bara för om alla gör samma sak så kommer man aldrig få reda om man valde rätt stig eller inte. Jag har aldrig försökt förändra något eller någon annan, jag ser inte poängen i det. De bloggarna jag haft har snarare varit till för att förända mig själv något som är nödvändigt för att överleva. De här inläggen och liknande har varit till för mig och så fort bloggarna får för många läsare så har jag börjat om på en ny. Jag ser bara poänger i olikhet, i att göra som man själv känner utan att det går ut över någon annan. Jag ser poänger hos människor som trampar på sina stigar och skiter fullständigt ifall det är den snabbaste, bästa, häftigaste stigen, utan knatar där för att det känns rätt bra. Det här med livet och tävling tror jag alldeles för många är besatta av. Göra allt för att få något slags anständigt liv, alla liv är anständiga, det finns ingen som är bättre än någon annan, det finns ingen tävling. Kan jag så kan du, det är allt, kan du inte så hjälper jag dig, kan jag inte så hjälper du mig, svårare är det inte.

Det finns dock en målgång och dit kommer vi alla komma oavsett vad vi gör, det är det som är tjusningen. Snacka inte skit om andra och använd inte fördomar gentemot människor ni inte känner. Eller gör det men kom bara ihåg att det är slöseri med tid och energi, lägg istället den tiden och energin på att hitta stigen som leder dig själv i mål på det bekvämaste sättet, den stigen som är rätt behaglig att knata på. Den stigen där man kan vänta på nån hela natten igenom, för att man vet att livet inte är någon tävling.






“A red rose is not selfish because it wants to be a red rose. It would be horribly selfish if it wanted all the other flowers in the garden to be both red and roses.” Oscar Wilde

2 kommentarer: