"Maggie goes on diet" heter en bok skriven av Paul Kramer (jag vet att det är lite skitnödigt att skriva om det här men ibland är jag lite skitnödig). Det är en bok riktad till barn mellan 4-8 år och handlar om en tjej som är överviktig och sedan bantar och blir skolans häftigaste tjej och även hyllad fotbollsspelare.
Ja, vad ska man skriva? Jag tycker dels att det verkar vara en skitdålig bok men inte för att den handlar om vad den handlar om, den kan få handla om precis vad som helst. Men jag tycker att det är fånigt att ge en sån här bok kritik på grund av att den är skriven till 4-8 åringar. Är det något den inte borde få kritik för så är det väl just det. Jag är fortfarande av uppfattningen att barn inte gör det man säger till dom, alltså spelar det ingen roll ifall du så skulle sitta och läsa bibeln för dom varje kväll och sen levde som värsta barbaren resten av tiden. Dina barn kommer inte bli som Jesus det kan jag sätta min ena skinka på. De kommer bli som du (dvs. om du har två galna föräldrar annars för den andra föräldern dra ett förbannat stort lass). Därför spelar det egentligen ingen roll vad det står i den här boken för så länge du som vuxen har vett nog att inse att det här är skit så kommer barnet att göra det också. "VA? Menar du att jag har ansvar för mitt barn nu också? Är det inte populärkulturen som gör att folk springer runt och mördas och stjäl saker och håller på att svälta ihjäl sig själva för att bli populära?" Nej, det är det inte, det är ditt fel. Det är på grund av dig och ditt sätt att vara som gör att ditt barn gör som de gör. Är du inte beredd på det så skaffa inte barn.
Det man borde ge denna författare kritik för är att han skriver en sån här bok. Det borde han givetvis ha kritik för, för det är doomed till publicity när man skriver sanningar som folk inte vill höra. Det finns ju faktiskt studier som visar att människor som ser bättre ut, är vältränade osv. får fördelar i samhället, men sånt vill man ju inte veta av så då säger man att det är fel istället för att försöka förändra det. Det är så vi funkar, ärlighet vill vi inte vara med om inte ens gentemot oss själva, sen bakar vi in det i kontexter (oftast handlar det om barnens bästa) som gör att vi kan få en ryggdunk av någon annan. För det här är onekligen något som behöver förändras och väldigt akut. Vad spelar det för roll om man är lite korpulent eller mycket korpulent eller om man är tränad eller vältränad, i mina ögon är vi alla människor och ska behandlas lika. Jag avskyr sånna här sandlåde-diskussioner. Den här boken är inte ett steg att förändra på något men det är ett steg på att väcka en debatt som många bra länge vänt ryggen till. Och nej jag tycker fortfarande att det är klumpigt att släppa den som en barnbok men det är enbart på grund av mig och dig som denna bok existerar.
Jag var tvungen att skriva detta även om jag svor på att jag skulle sluta. Men ibland så kan jag inte hålla mig. Nu ska jag återgå till min potatis och purjolökssoppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar