Det finns tid att kasta tärningarna och se vart de landar

Jag sitter och tittar på Lastfm och inser att jag sen i torsdagskväll lyssnat på denna låt Grängesberg 58 gånger. Han som skrivit denna är min systers pojkvän sen en massa år tillbaka. Jag skrev det till honom på twitter att det här är bland det bästa jag någonsin har hört. Jag står för de orden.
Min största rädsla i livet har alltid varit att fastna i skit och acceptera det. Ända sen jag var 16 år pratade jag om att jag skulle lämna Ludvika, göra något som slog hål på alla fördomar, speciellt för att jag är uppvuxen i de mindre glamorösa delarna av Ludvika. Varje morgon var mer av en lång brottningsmatch mot vardagen som ständigt gjorde sig påmind. Därför fann jag mig själv med en tår rinnandes nerför kinden när jag hörde denna låt för första gången. Jag kunde se mig själv där igen som 17 åring med drömmar större än om man slog ihop alla andras drömmar i hela Ludvika. Samtidigt som man satt på en jävla scen på natten mellan fredag och lördag under "Ludvika-festen" och vakta denna skit till skapelse så att ingen skulle slå sönder den för med en timlön på 75 kr. Jobbade 14 timmars pass på helger utan OB och knappt med rätten till att andas. Eller året efter när man hade tagit studenten och cyklade runt och delade ut tidningar hela nätterna för 180 kr/natt plus en bonus på 25 öre per utdelad tidning. Alla de där nätter man bara ville ta den där förbannade cykeln och köra rakt ner i Hillen-badet, stänga av telefonen och bara gömma sig. Men man visste att man var tvungen för man hade inget val, man behövde varenda krona man kunde få tag på. Eller alla gånger man ramlat hem från "Trägårn" (Ludvikas uteställe no.1) med den ständiga funderingen varför alla log när 90% av de kommer inom 2 år sitta fast på ABB. Tror jag kom underfund med mig själv några år senare att det är väl bäst att ni ler nu för inom tio år kommer ni haft så många självmordstankar att världens bästa psykolog kommer behöva en egen psykolog. Det här har alltid varit min stora rädsla i livet och därför handlar inte denna låt om Grängesberg utan den handlar om alla som fortfarande kan vakna upp mitt i natten med andnöd för att de drömt om att de fortfarande trampar runt i den skit som var, att man aldrig ens tog första steget mot att göra drömmen sann.