Gör ett uppehåll i min Huck Finn kväll (underbar bok) för att skriva ett inlägg som jag inte vill skriva men ibland så måste jag tyvärr. Håkan skanderade på sin senaste platta "Det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn, någon som du" (förövrigt en fantastisk bok det också Brott och straff alltså). Men jag har inte sett någon än någon som kunde ta över och skriva de här så kallade "the ladder to heaven" inläggen. Men jag har sett och träffat så mycket bättre personer och det är jag tacksam för.
Anledningen till varför jag skriver just nu är denna artikel idiot
Ja, det är väl vad det är. Visst, tragiskt, hemskt, idiotiskt men alla vet ju det. Jag lade upp denna på facebook och det blev ett massa skriveri så klart för det ska det ju bli. Nu visade sig att personen som skrev det här inlägget blev avstängd och får alltså inte spy ut sin skit mer. Första tanken är säkert hos många "Yes, så ska de tas". Men jag kan tyvärr inte hålla med. Yttrandefrihet MÅSTE gälla även för människor som absolut inte borde få ha någon. Den måste vara lika självklar för dig, mig, moster, faster, Jimmy Åkesson och Adolf Hitler etc. Det farligaste man kan göra är att censurera sig mot saker man inte vill höra. Låt de skriva så där, hur svårt är det för oss andra att motbevisa det? Han refererar till bibeln, redan där känns ju allt oseriöst. Den här snubben skulle ha svårt att vinna en debatt mot en mellanstadie-elev, är hans åsikt så farlig? Nej, jag tror inte det. Jag väljer att tro på att mina medmänniskor är smartare än så, därför är det inget problem att han skriver sånna här idiotinlägg. Det farliga är inte att han skriver det, det farliga är att han tycker det och genom stänga av honom så tillåter vi han att tycka det här utan att vi kan se det. Han blir inte maktlös, men vi blir blinda.
Allt som är i ljuset går att släcka, men det som redan finns i mörkret kan när som helst tändas. Det är det enda råd jag vill ge er alla ikväll. Jag vet det blev inget monsterinlägg, jag har blivit äldre saknar glöd, det rår jag inte för. Ibland önskar jag att jag hade kvar den ungdomliga naiviteten, för det är bland det finaste som finns ibland. Vackert . Jag vet att det i tid mätt inte är så jättegamla inlägg men i utveckling som person är det ljusår. Nu ska jag återgå till min bok (oj, shit vad klockan är mycket)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar