Med det sista de sa i din dörr "Jesper du var bättre förr"

Ja, igår var det som sagt Håkan Hellström och som sagt var så tog jag mig ensam fram genom publikhavet när de andra gått för att dricka öl. Vad ska jag skriva jag ångrar inte en sekund att jag tog detta beslut, eller jag skulle ta det beslutet alla gånger i veckan om det så behövdes. Mannen som varit en stor del av vardagen i åtminstående 7 år. Vad fick jag se då? En Håkan som alltid levererar. Klimax nåddes i mina ögon när han basunerade ut den otroligt vackra balladen "du är snart där". Jag har faktiskt aldrig gråtit på en live-konsert men där och då var det nära att det brast men jag klarade mig, stå helt själv och gråta till Håkan hade dock varit rätt ballt. Det var nästan så att man ville rusa upp på scenen och ställa sig bredvid och bara skrika "Blitt sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt, och vem som går att lita på". Detta var sista låten innan extranumren men för mig hade det räckt där. Visst grymt med "Känn ingen sorg..." där Liseberg exploderade men det är när Håkans balladröst som hela tiden är så nära att spricka som man inser hur fruktansvärt bra han är. Tycker fortfarande att det är kul med folk som säger att han inte kan sjunga och jag kan faktiskt bli rätt irriterad på dom, vad jämför man med? Erik Saade eller? Okej, om det är så att Håkan inte sjunger bättre än Saade så gå du på dina Saade konserter så går jag på Håkan, hoppas du får skoj. Minns hur många sånna hör diskussioner man fått ta genom åren i Ludvika "aa, men det är ändå bara bögar och tjejer som lyssnar på Håkan" brukade ljushuvudena alltid avsluta med. Nu verkar hela svenska folket vara antingen bögar eller tjejer med andra ord, vore ju nåt bra med det här landet i så fall. Vad mer bjöd Håkan på? En fantastisk live-uppvisning av "Dom där jag kommer från" som fick mig att ropa "jag tror jag älskar de där jag kommer från" fast jag inte ens gör det. Håkan bjöd även på den fantastiska "En midsommarnattsdröm" som jag sa när jag hörde den första gången att det här var bland de sämsta jag hört Håkan göra (jag gick i årskurs 9), det tycker jag inte längre. Gillade även "Kom igen Lena" kommer aldrig sluta älska "rappen". Åh, det var så vackert och det var som om Göteborg med sitt veckolånga regnoväder lyssnade till sin gud och lät solen skina hela dagen. Spelningen 5 av 5 utan tvekan.